Upload
others
View
0
Download
0
Embed Size (px)
Citation preview
Institutionen för
pedagogik, didaktik och
utbildningsstudier,
Självständigt arbete,
15 hp
Rapport 2017ht02365
Barns mänskliga rättigheter. Ett förmedlande av barnkonventionen i pedagogiken.
Katharina Rindborn
Handledare: Viktor Englund
Examinator: Stellan Sundh
1
Sammanfattning
Syftet är att genom en komparativ metod ställa den ursprungliga barnkonventionen mot ett material
som förmedlar konventionen till barnen och på så sätt undersöka vilka anpassningar som gjorts och
på vilket sätt detta påverkar innehållet som förmedlas till barnen. Materialet som kommer undersökas
är UNICEF:s Barnkonventionen i en låda, som innehåller inspirationsmaterial med syfte att förmedla
vad barnkonventionen innebär i praktiken. Detta material och barnkonventionen analyseras sedan
med en teoretisk utgångspunkt i barndomssociologi, som framhäver barn som ”beings”. Alltså
kompetenta samhällsmedborgare som har möjlighet att vara delaktiga i sin egen och samhällets
utveckling. Samtidigt ses de som agerande och reflekterande individer. Barndomssociologin
motsätter sig bilden av barn som ofärdiga vuxna och detta resulterar här i en grupp individer med
egna rättigheter.
I studien så framgår det att innehållet i barns mänskliga rättigheter förändras i relation till vilken
tolkning pedagogerna gör av materialet men också av vilken syn de har på barn. Därför lyfts
innebörden av arbetslagets gemensamma barnsyn och kunskap kring barnkonventionens innehåll.
Av analysen framgår det även hur de rättigheter som har en relation till läroplanen får större plats i
utformningen av materialet. Resultatet i studien påvisar också att pedagoger kan arbeta förebyggande
för barn som far illa genom att förmedla deras mänskliga rättigheter till barnen.
Nyckelord: Mänskliga rättigheter, förskola, pedagogik, normer och värden, demokrati.
2
Innehållsförteckning
Inledning ............................................................................................................................................. 4
Syfte ................................................................................................................................................... 5
Frågeställningar .............................................................................................................................. 5
Bakgrund ............................................................................................................................................ 6
Läroplanen ...................................................................................................................................... 6
Barnkonventionen .......................................................................................................................... 6
Förgrundsgestalter för barns rättigheter ......................................................................................... 7
Ellen Key .................................................................................................................................... 7
Eglantyne Jebb ........................................................................................................................... 7
Janusz Korczak ........................................................................................................................... 8
Anmälningsplikt ............................................................................................................................. 8
Forskningsöversikt ............................................................................................................................. 9
Synen på barn ................................................................................................................................. 9
Barnrättsperspektiv ..................................................................................................................... 9
Det kompetenta barnet .............................................................................................................. 10
Ett fokus på demokrati och deltagande ........................................................................................ 10
Ett förmedlande av barns rättigheter. ........................................................................................... 11
Ett förebyggande arbete................................................................................................................ 13
Barnperspektivet ........................................................................................................................... 14
Teoretisk utgångspunkt .................................................................................................................... 15
Barndomssociologi ....................................................................................................................... 15
Metod ............................................................................................................................................... 17
Urval och undersökningsmaterial ................................................................................................. 17
Genomförande .............................................................................................................................. 18
Bearbetning av material och analysmetod .................................................................................... 19
Validitet och reliabilitet ................................................................................................................ 19
Resultat och analys ........................................................................................................................... 20
Barnkonventionen i en låda .......................................................................................................... 20
Praktisk tillämpning och funktion ................................................................................................ 20
Del 1: Introduktion till barnkonventionen ................................................................................ 20
Del 2: Jag har rättigheter .......................................................................................................... 20
Del 3: Lika och olika ................................................................................................................ 21
Del 4: På upptäcktsfärd ............................................................................................................ 22
Del 5: Vem bestämmer? ........................................................................................................... 23
Del 6: Jag kan! .......................................................................................................................... 23
3
Del 7: Min familj ...................................................................................................................... 24
Del 8: Det var en gång .............................................................................................................. 25
Del 9: En underbar värld .......................................................................................................... 25
Analys............................................................................................................................................... 27
Förändringar och påverkan på innehållet ..................................................................................... 27
Avslutande diskussion ...................................................................................................................... 30
Sammanfattning av resultatet utifrån frågeställningarna .............................................................. 31
Vilka metoder finns för att undervisa barn om deras mänskliga rättigheter? ........................... 31
Hur är dessa metoder tänkta att fungera i praktiken? ............................................................... 31
Vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter bidrar denna kunskap med? ......................... 31
På vilka sätt påverkas och förändras innehållet i barnkonventionens artiklar genom dessa
metoder? ................................................................................................................................... 32
Slutord .............................................................................................................................................. 33
Referenslista: .................................................................................................................................... 34
Bilaga ............................................................................................................................................... 35
4
Inledning
Jag har länge haft en nyfikenhet kring arbetssätt som berör att förmedla barns rättigheter till just
barnen. Regeringen har inte än uttryckt någon åsikt kring om barnkonventionen bör vara en del av
utbildningen som studenten ska påvisa sina färdigheter kring, även om hen ska:
visa förmåga i att det pedagogiska arbetet göra bedömningar utifrån relevanta vetenskapliga,
samhälleliga och etiska aspekter med särskilt beaktande av de mänskliga rättigheterna.
(Englundh, 2009, s.115–116).
Med det i åtanke samt mina erfarenheter från Uppsala universitet så anser jag att
förskollärarutbildningen har brist på just utbildning kring barns mänskliga rättigheter,
barnkonventionen och andra ämnen som berör detta. Jag finner detta intressant då det i förskolan ofta
talas om barns inflytande, det kompetenta barnet och demokratiska arbetssätt. Men på vilket allvar
tas egentligen detta i praktiken? I detta arbete kommer jag just fokusera min studie på vilka medel
som finns för att förmedla barnkonventionen till barn i praktiken.
Om en pedagog ska arbeta med barns rättigheter tillsammans med barn är det också viktigt att stärka
sina egna kunskaper kring barnkonventionen och barns rättigheter i dagens samhälle. Jag själv
försöker utveckla mina kunskaper om detta genom denna studie. Sedan är det självklart andra
faktorer som behöver ses över som exempelvis självreflektion kring barnsyn, vilket bemötande som
ges och barns inflytande i verksamheten.
Hur låter vi barns röster höras i verksamheten och i vilken mån får de möjlighet att påverka sin egen
situation? Min förhoppning med detta arbete är att ge mig själv insikt kring ovanstående frågor men
också att problematisera och kritiskt granska den pedagogiska verksamheten med anknytning till
barnkonventionen för att bli en bättre pedagog och även se möjligheter för utveckling.
Under arbetet med synliggörandet av barns rättigheter tillsammans med barn bör pedagogen också
vara förberedd på att det kan komma upp saker som väcker misstanke eller oro kring barnets
välmående och hemsituation. Detta är ännu en anledning till att arbetet med barns mänskliga
rättigheter i praktiken är av stor vikt. Det kan ge en insikt hos barnen kring vad som faktiskt är rätt
och fel, vilken hjälp som finns att få men också när det är dags att ta hjälp av vuxna.
5
Syfte
Ett av läroplansmålen för förskolan tar upp hur verksamheten bör lyfta och synliggöra barns egna
och andras rättigheter (Lpfö98, 2016, s.4). Frågan är dock hur synliga barns rättigheter är för just
barnen. Min inriktning i detta arbete kommer vara synliggörandet av barns mänskliga rättigheter i
pedagogiken och vilka medel som används för detta. Genom att göra barn medvetna om sina
rättigheter kan detta också hjälpa barn att förstå när de bör be om hjälp, vad som är rätt och fel samt
vilka rättigheter de har i undervisningssituationer.
Syftet är att genom en komparativ metod ställa den ursprungliga barnkonventionen mot det material
som förmedlar konventionen till barnen och på så sätt undersöka vilka anpassningar som gjorts i
materialet och på vilket sätt detta påverkar innehållet som förmedlas till barnen.
Frågeställningar
• Vilka metoder finns för att undervisa barn om deras mänskliga rättigheter?
• Hur är dessa metoder tänkta att fungera i praktiken?
• Vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter bidrar denna kunskap med?
• På vilka sätt påverkas och förändras innehållet i barnkonventionens artiklar genom dessa
metoder?
6
Bakgrund
Läroplanen
Ett av förskolans uppdrag är att synliggöra egna och andras rättigheter i verksamheten, samtidigt som
de vuxna ska agera som positiva förebilder när det gäller respekt för de rättigheter och skyldigheter
som genomsyrar det demokratiska samhället (Lpfö98, 2016, s.3). Det framgår även att verksamheten
ska sträva efter att barngruppen får en förståelse för rättigheter (Lpfö98, 2016, s.9). Så vad är det då
för rättigheter som barnen ska ta del av för att förskolan ska ha uppfyllt sitt uppdrag och sina
strävansmål?
Barnkonventionen
FN bildades efter slutet på andra världskriget och ett stort fokus riktades på frågor kring mänskliga
rättigheter, som ett svar på rädslan för att de hemskheter som ägt rum under kriget inte skulle
upprepas (Gustafsson, 2011, 27–28).
FN:s generalförsamling antog 1989 barnkonventionen, vilken innehåller 54 artiklar som formulerar
vilka rättigheter som barn och ungdomar har upp till 18 års ålder. Barnkonventionen fyller en
funktion som ett internationellt avtal för de länder som ansluter sig till detta, vilket betyder att de
måste kämpa för att dessa rättigheter ska respekteras. Sverige ratificerade barnkonventionen 1990
och även om den fortfarande inte är fastställd som svensk lag så ska grunden i konventionen om
barns rättigheter sätta sin prägel på de beslut som görs kring frågor om barn och ungdomar i Sverige
(Rapp, 2014, s.650).
Barnkonventionen har fyra grundläggande principer som alltid ska uppmärksammas:
Att alla barn har samma rättigheter och lika värde (artikel 2)
Att barnets bästa ska beaktas vid alla beslut (artikel 3)
Att alla barn har rätt till liv och utveckling (artikel 6)
Att alla barn har rätt att säga sin mening och få den respekterad (artikel 12)
(UNICEF, 2009, s.4).
Enligt UNICEF är barn i behov av särskilda rättigheter då de bär på en speciell utsatthet samtidigt
som de är i behov av vuxnas omsorg. Barnkonventionen menar därför att även vuxnas rättigheter bör
gälla barnen men att de även behöver tilläggsrättigheter (2014, s.1). Susanne Hobohm berättar att det
går att se det som att barnkonventionen sätter ett större värde på barn, då de får en roll som individer
med både kompetens samt skyldigheter och rättigheter. Hon fortsätter med att förtydliga att detta
innebär att barndomen inte endast ses som en period där barnen tränar på att bli fullvärdiga vuxna,
utan att detta resulterar i att barndomen får ett fullt egenvärde (2003, s.16).
Hobohm förklarar att Sveriges nationella strategi i fråga om barnkonventionen är att öka människors
medvetenhet kring konventionens innehåll samtidigt som alla beslutsfattare ska ta del av ett
7
barnperspektiv (2003, s.17). Denna strategi förklaras genom en mängd punkter, där det bland annat
uttrycks att konventionens innehåll borde framgå i de utbildningar som riktar sig till de som ska
arbeta med barn (Hobohm, 2003, s.18). Barnkonventionen går dessutom att koppla till Läroplanen
för förskolan i många fall då den exempelvis har ett stort fokus på barns delaktighet och inflytande,
vilket går att koppla till artikel 12 i barnkonventionen (se ovan). Gustafsson tar också upp
barnkonventionens formulering:
alltid respektera barnets rätt till en känsla av värdighet och värde
(2011, s.48).
Detta går att koppla till läroplanens mål för att pedagogerna ska sträva efter:
att varje barn får sina behov respekterade och tillgodosedda och får uppleva sitt eget värde
(Lpfö98, 2010, s.10).
Förgrundsgestalter för barns rättigheter
Ellen Key
Ellen Key växte upp i 1800-talets Sverige. Key deklarerade att 1900-talet skulle bli barnets
århundrade, vilket hennes kändaste verk sedan döptes efter, som förespråkade bland annat barnets
rätt att tala och kliva ut ur sin omyndighet (Lundgren, 2014 s.79). Där förespråkar hon inte bara
kvinnors rättigheter utan också barnens rätt, då hon menar att de båda hör ihop (Englundh, 2009,
s.25). Key hade också ett intresse för frågor som bland annat barnaga, barnens rätt till utbildning,
barnvård och barnarbete (Englundh, 2009, s.27). Exempel på rättigheter för barn som Key formulerat
är Barna-balken (1910) där det bland annat står:
1. Alla barns rätt till sunda, för sitt kall fostrande, föräldrar.
2. Alla barns rätt till skydd för såväl själ som kropp mot slag och slit, mot svält och smuts.
3. Alla barns rätt till en, under hela uppväxttiden fortgående, kroppslig och andlig utveckling genom
full delaktighet i en allsidig hälso- och sjukvård, en examensfri natur- och kulturtillägnelse, en
anlagsmässig – ej ståndsmässig – yrkesutbildning.
4. Alla barns rätt till arvlöshet, med andra ord deras hänvisande till den lyckoskapande nödvändigheten
att helt bruka sina fullt utvecklade krafter.
(Englundh, 2009, s.26–27).
Eglantyne Jebb
Eglantyne Jebb var en brittisk eldsjäl som var aktiv i början av 1900-talet. Jebb arbetade med frågor
kring barns utsatthet och startade 1919 organisationen Save the Children som senare blev en början
på Rädda Barnen-rörelsen (Gustafsson, 2011, s.25). För Jebb var barnens perspektiv det viktigaste
och hon brann för att de skulle få räddning, oavsett vilken del av världen de härstammade från eller
vilken religion de tillhörde (Englundh, 2009, s.28). Jebb var också initiativtagare till Save the
Children samtidigt som hon skrev det som senare resulterade i Genévedeklarationen, vilket hade en
inspirationsgrund i enandet av mänskligheten (Englundh, 2009, s.28).
8
Janusz Korczak
Även Janusz Korczak som levde i Polen under åren 1878–1942 vigde sitt liv åt barnen och deras
rättigheter. Han hade ett stort fokus på barns utsatthet och arbetade både som pedagog och barnläkare
för att hjälpa föräldralösa barn. Han menade att barn var likvärdiga vuxna då vi alla är människor
(Englundh, 2009, s.29). Kamratdomstolen var en viktig pedagogisk metod på Korczaks barnhem, där
barnen uppmanades att reflektera kring andras och sina egna rättigheter. Detta var tänkt att resultera
i konfliktlösning utan att använda våld samtidigt som det gav de svagare barnen ett ordförråd till att
formulera sina rättigheter (Englundh, 2009, s.29–30). Korczak hade alltså tilltro till att barnen själva
kunde hantera en domstol på barnhemmen när reglerbrott eller liknande inträdde. Englundh förklarar
även hur Korczaks arbete med barns rättigheter har en demokratisk grund och därmed så går det
också att se en koppling till barnkonventionens artikel som berör respekten för barns åsikter (2009,
s.30).
Anmälningsplikt
När vårdnadshavare inte har tagit sitt ansvar lämnas ansvaret över på socialtjänsten angående barnets
behov av stöd och hjälp. För att de ska ha möjlighet att göra detta behöver de andras hjälp att
uppmärksamma fall då barn far illa. Därför finns en anmälningsskyldighet hos de som arbetar med
barn (Socialstyrelsen, 2014, s.1). Även Skollagen 6:10 fastställer att verksamheten ska anmäla och
utreda fall som berör diskriminering och kränkningar (UNICEF, 2016, s.8).
UNICEF tar upp att under aktiviteter som berör barns mänskliga rättigheter, exempelvis de som
beskrivs i inspirationsmaterialet Barnkonventionen i en låda, så finns det en risk för att det kan uppstå
misstankar kring att barn far illa (2014, s.8). Om så är fallet så är alla som arbetar med barn skyldiga
att anmäla detta till socialtjänsten.
I lagen står det att alla som får kännedom om eller misstänker att ett barn far illa bör anmäla det till
socialnämnden (14 kap. 1 c § SoL).
(http://www.socialstyrelsen.se/barnochfamilj/barnochungaisocialtjansten/anmalanarbarnfarilla).
Genom att arbeta kontinuerligt i barngruppen med att medvetandegöra barn om sina egna rättigheter
så får de också en konkret bild angående vad som faktiskt är rätt och fel samt när de bör be om hjälp
från vuxna. BRIS förklarar i sin rapport från 2016 att en stor anledning till varför barn som far illa i
hemmet inte berättar, är för att de inte har kunskaper om sina rättigheter och exempelvis var gränsen
går när det gäller våld (s.18). Detta påvisar vikten av att faktiskt lyfta barns mänskliga rättigheter
tillsammans med barnen, då det kan öka sannolikheten för att barn informerar när de far illa eller
deras rättigheter förbises.
9
Forskningsöversikt
Synen på barn
Birgitta Qvarsell berättar hur det genom barnkonventionen startade en diskussion angående barnets
rättigheter, bland annat angående barnets rätt till respekt. Qvarsell problematiserar dock detta då hon
menar att de som arbetar med barn har sina egna förutfattade meningar och lärdomar kring vad barn
behöver och hur det ska tas hänsyn till det. Detta menar hon kan resultera i att vuxna agerar i raka
motsatsen till att visa den respekt som ska visas barn, genom att exempelvis agera utifrån de generella
slutsatser som de har av vad barnet behöver. Hon fortsätter med att klargöra att de föreställningarna
om barns bästa kan motsätta sig barns rätt att uttrycka sin uppfattning eller mening (2003, s.103).
Respekten för barnets rättigheter kan alltså medföra etiska problem i det konkreta pedagogiska arbetet,
liksom i forskningen
(Qvarsell, 2003, s.103).
Qvarsell menar att det i pedagogiska utbildningar ofta diskuteras om barnkonventionen och ett
barnperspektiv, samtidigt som hennes studie från 2003 påvisade att det finns ett fokus på ”att se”
barnen snarare än att ”höra dem” (2003, s.107).
Barnrättsperspektiv
Ett barnrättsperspektiv bygger till största delen på normer och principer som etablerats av bland annat
barnkonventionen. Detta gör att ett barnrättsperspektiv inte riktigt går att komma ifrån när en1 skriver
om just barnkonventionen.
Anne-Li Lindgren och Gunilla Halldén har i en artikel från 2001 undersökt olika synsätt på barn i
relation till barnkonventionen. De påvisar i sin undersökning att införandet av barnkonventionen som
lag underlättade för enskilda individer att åberopa de rättigheter som konventionen berör (Lindgren
& Halldén, 2001, s.67). Lindgren och Halldén menar att barnkonventionen har växt fram i ett
kompetensorienterat synsätt där personers roll i samhället har varit i centrum, men att detta krockar
med den svenska rättstraditionen som har ett behovsorienterat perspektiv där människan ses i relation
till de intressen som råder i samhället. Detta leder till en kluven bild av barns rättsliga ställning.
Denna krock som uppstått av de två olika synsätten på barn har enligt Lindgren och Halldén förstärkts
av barnkonventionen. De fortsätter att påvisa hur synsättens påverkan på synen på barn går att se då
det kompetensorienterade synsättet skapar större möjligheter för barn att få sin röst hörd och påverka
sin egen situation, jämfört med att det i slutändan skulle vara de vuxna som fattar besluten kring vad
som faktiskt är bäst för det individuella barnet även om barnets beslut är något som ska respekteras
(Lindgren & Halldén, 2001, s.70). Att ha ett barnrättsperspektiv beskrivs av Socialstyrelsen på så
sätt att beslut och barns rättigheter säkerställs genom att en ser till exempelvis barnkonventionen ifall
ett beslut eller en åtgärd får en negativ verkan på barnet (Socialstyrelsen, 2016, s.20).
Frågan är ju här om barnen faktiskt får inflytande som ett resultat av arbetet med barnkonventionen,
eller om vuxna nöjer sig med att låta barnen uttrycka sin mening? Vilka synpunkter är då välkomna
och varför?
1 I brist på könsneutrala uttryck så har jag valt att använda ”en” istället för ”man” i mitt arbete.
10
Det kompetenta barnet
UNICEF:s syn på barn är rotad i en bild av barnet som en egen individ i behov av egna rättigheter,
samtidigt som barndomen ska värderas lika högt som vuxenlivet (UNICEF, 2014, s.1). Detta går att
koppla till förskolans syn på barn då Läroplanen för förskolan lyfter alla människors lika värde och
respekten för mänskliga rättigheter (Lpfö98, 2016). Ett av de mest använda orden i förskolan är just
”det kompetenta barnet”. Westlund berättar att begreppet står för att barn är berikade av egna
funderingar och förmågor. Westlund menar alltså att barnen inte är som en tom kanvas för oss vuxna
att fylla i, utan att barnen är individer med egna åsikter och erfarenheter (2010, s.86). Det går dock
att problematisera idén om ”det kompetenta barnet” då diskussionen om barns inflytande leder till
att en alltid bör ta barnets sårbarhet i åtanke, en sårbarhet som gör barnet beroende av den vuxne för
omvårdnad och skydd. Westlund trycker på att detta inte får riskera att sätta barnet i en position där
hen förlorar delaktigheten i vårt samhälle i väntan på vuxenlivet. Det finns en risk för att barns roll i
samhället resulterar i något som en tror öppnar upp för att ge uttryck för sina åsikter, samtidigt som
de egentligen förlorat sitt värde som medborgare (Westlund, 2010, s.86).
Under diskussionen om kompetens, inflytande och demokrati bland barn så måste en just ställa sig
kritisk till de andra faktorerna som spelar in. Det går inte att säga att barnen har rätt att uttrycka sin
vilja och påverka beslut i exempelvis verksamheten när det egentligen är vuxna som har sista ordet i
alla fall. Westlund lyfter vikten av att det är barnen själva som ska känna sig delaktiga. Att deras
möjlighet att påverka beslut och liknande ska röra ting som har vikt för just dem. Hon fortsätter med
att just diskussionen om barns inflytande många gånger går att se som en lögn då barnen egentligen
har manipulerats av de vuxna (2010, s.92). Här är det en balansgång mellan att ge för mycket ansvar
och rentav skendemokrati. Att se barn som kompetenta får dock inte misstas för att de vuxna inte ska
ha någon makt kring vad som gäller. Ett demokratiskt arbete i förskolan behöver inte betyda att en
blint arbetar oplanerat utifrån barns spontana intressen (Westlund, 2010, s.93). Detta går att se som
att pedagogerna får ett förtroende från både barn och föräldrar gällande sitt ledarskap, precis som
demokratiska ledare får ett förtroende från medborgarna i samhället.
Ett fokus på demokrati och deltagande
Under sökandet efter relevant forskning till arbetet så går det att se att ett större fokus ligger på frågan
om hur pedagoger arbetar med demokrati i förskolan snarare än hur pedagoger förmedlar de
mänskliga rättigheterna till just barnen (se t.ex. Elvstrand, 2009). Det går även att finna mycket
forskning kring hur pedagoger genom sitt arbetssätt uppfyller barnkonventionens olika delar likt
läroplansmål, vilket för barnen i sin tur egentligen handlar om en känsla av delaktighet och
deltagande (se t.ex. Olsson, 2010). Detta är intressant då fokuset verkar ligga på att uppfylla teorin
om ett demokratiskt arbetssätt snarare än att låta barnen ta del av sina rättigheter, vilket kanske gör
en större skillnad rent praktiskt.
Helene Elvstrand skriver i sin studie om demokratifrågor med fokus på barnens delaktighet. Hon
berör i denna studie rättighetsfrågor och demokratibegreppet genom ett barnrättsperspektiv samt med
barnkonventionen som grund (2009, s.20). I denna studie förklarar Elvstrand konventionens innebörd
och lägger ett fokus på de deltagande rättigheterna. Hon problematiserar de deltagande rättigheterna
då de får olika stor betydelse beroende på vilken syn som finns på barn i relation till vuxna (2009,
s.21). Studien fortsätter med att förklara demokratibegreppets relation till pedagogiken och varför
det har fått så stort fokus, vilket handlar om en bild av att fostra barn till demokratiska medborgare
vilket i sin tur ska resultera i ett automatiskt garanterat demokratiskt samhälle (Elvstrand, 2009, s.23).
11
Elvstrand fortsätter att förklara att barns inflytande ska möjliggöras för att det ligger i skolans
uppdrag att fostra demokratiska medborgare, samtidigt som lärandet ska främjas av delaktighet då
inflytande är en mänsklig rättighet (2009, s.24). I det sistnämnda argumentet så finns en klar relation
till barnkonventionen.
Under analysen i Elvstrands studie så kommer hon fram till de demokratiska kompetenser som barnet
behöver ta till sig, vilket bland annat är samspel och samarbete men också en aktiv kunskapssökning
och att barnet påvisar ansvarstagande. Hon fortsätter med att förklara att medvetenheten kring barnets
egna rättigheter är en stor del i förutsättningen för delaktighet och demokratisk kompetens (2009, s.
119–120). Det går här att se hur det demokratiska uppdraget i den pedagogiska verksamheten har en
stark koppling till att barnet har kunskap om sina mänskliga rättigheter. Det som visar sig ha störst
fokus i denna studie angående att medvetandegöra barnen om sina rättigheter handlar om
yttrandefrihet och rätten att ifrågasätta, då det främjar en form av inflytandeförhandling och
argumentation för sin sak (Elvstrand, 2009, s.145–146).
Demokratiaspekten för barn i barnkonventionen kan skapa oro för att det läggs ett för stort ansvar på
barn, men frasen ”Barnets rätt att komma till tals måste ytterst vara underställd principen om barnets
bästa” bör förstås med det faktum att det är de vuxna som har ansvaret för vad som är barnets bästa
i en viss kontext (Barnombudsmannen, 2000, s.31). Konventionens innehåll kan bli använt på ett
oriktigt sätt om de vuxna lägger över allt beslutsfattande på barnet. Barnombudsmannen förklarar att
barnets rätt till att komma till tals ska ses som ”en rättighet men inte som en skyldighet” (2000, s.31).
Barnombudsmannen framför också en viss kritik som visats gentemot barnkonventionen i fråga om
att den kan ses som svårtolkad. Barnombudsmannen fortsätter med att presentera ett exempel som
berör just begreppet barnets bästa och vad det faktiskt innebär. Barnombudsmannen menar att det
inte är möjligt att kunna bestämma vad som menas med barnets bästa och vad det innebär i olika
delar av världen (2000, s.52). Vad som faktiskt är barnets bästa är något som uppfattas olika
beroende på individ och grupp, det är både föränderligt och varierande beroende på tid, plats och
kultur (Barnombudsmannen, 2000, s.53).
Ett förmedlande av barns rättigheter.
Artikel 42 i barnkonventionen framför att de stater som åtagit sig konventionen ska informera om
dess bestämmelser och principer genom lämpliga metoder till både barn och vuxna. Det framgår
också i artikel 17 att barnen har rätt till information som rör deras välfärd och hälsa (UNICEF, 2009).
Socialdepartementet menar att det är avgörande att göra barn medvetna om sina rättigheter och vad
de innebär rent praktiskt för att kunna tillgodose barns rättigheter. Detta kräver ju då att
informationen om barns mänskliga rättigheter är tillgänglig och utformad utefter barnens olika behov
och förutsättningar. Socialdepartementet fortsätter genom att lägga vikten på pedagogers roll i detta
men menar också att det även lägger krav på myndigheter då det också ligger på deras ansvar att
barnens rättigheter tillgodoses genom att myndigheterna exempelvis bidrar med informationskällor
för och till barn som formulerar deras rättigheter och hur de blir respekterade (Socialdepartementet,
2010)
UNICEF påvisar genom en forskningsstudie baserad på skolor från Storbritannien och Kanada att
genom att arbeta med barns mänskliga rättigheter tillsammans med eleverna så resulterade detta i att
eleverna blev bättre på att värna om sina rättigheter, exempelvis sin rätt till inflytande. De blev
effektivare angående att be om hjälp när de blev kränkta eller utsatta för övergrepp samtidigt som
12
det uppstod en större respekt för olikheter vilket ledde till minskad mobbning etc. (UNICEF, 2016,
s.16).
Som jag beskrev tidigare i bakgrunden så har inte högskolor och universitet ett uttalat krav att arbeta
med barnkonventionen i utbildningarna även om det är förmedlat i Skollagen (SFS 2010:800) att:
Utbildningen ska också förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de
grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på
(1 kap. 5 §).
BRIS har formulerat kritik i en tilläggsrapport till FN angående hur Sverige lever upp till
barnkonventionen. Där tar de bland annat upp frågan om högskoleutbildningens brist på innehåll
kring barns rättigheter:
Bris rekommenderar att regeringen i högskoleförordningen inför en bestämmelse om att det för examen
i ett yrke som arbetar med barn krävs att studenten har kunskap om barnets rättigheter och hur man
upptäcker barn som far illa samt om hur anmälningsplikten ser ut för sitt yrke
(BRIS, 2014, s.15).
Elizabeth Englundh berättar dock att vissa universitet och högskolor väljer ut artiklar utifrån
barnkonventionen och inkluderar dessa utifrån relevans i diverse kurser. Problemet med detta menar
Englundh är att barnkonventionens helhet blir förbisedd, vilket kan resultera i att artiklarna inte blir
förmedlade på ett korrekt sätt (2009, s.116). Det kan alltså finnas en brist i utbildningen angående
hur nyexaminerade pedagoger som kommer ut i arbetslivet kan förmedla konventionen på ett sätt till
barnen som gör deras rättigheter konkreta och lätta att förstå.
Jenny Gren ifrågasätter vems ansvar det egentligen är att informera barn om deras rättigheter och tar
upp artikel 42 i barnkonventionen som lägger vikt vid att belysa innehållet i konventionen för både
barn som vuxna (2007, s.94). Gren menar också att en grundförutsättning för att barn ska utveckla
demokratiska värderingar är att de har en medvetenhet kring vad deras rättigheter innebär och hur de
förverkligar dessa. Hon framför också frågan om barnkonventionen inte fått någon uppmärksamhet
i den pedagogiska verksamheten på grund av brist på kunskap hos pedagogerna angående metodval,
där kunskap kring barns mänskliga rättigheter framförs på ett sätt som gör att barn upplever
rättigheterna som enkla att förstå men också som något som är av stor vikt för dem. Gren menar att
problematiken här kan vara en väntan på barns egna nyfikenhet kring dessa frågor (2007, s.95).
Att börja arbeta med barns rättigheter i verksamheten betyder inte att något nytt perspektiv uppstår,
då barns rättigheter dyker upp i exempelvis planer mot diskriminering och kränkande behandling,
arbete med barns inflytande och när pedagoger kontinuerligt arbetar med jämställdhet, genusfrågor,
hållbarhet och normkritik (UNICEF, 2016, s.9). Åsa Olsson berättar i sin studie om hur barns
medborgarskap ska tas på allvar och därmed också barnens rättigheter som medborgare. Detta menar
hon dock inte behöver betyda att barn ska bestämma själva eller vara delaktiga i varje beslut, utan att
vuxna bekräftar barns rätt till deltagande och agens i samhället (2012, s.103).
I Nina Thelanders artikel ifrågasätter hon hur barnkonventionen kan bidra till att förklara barns
mänskliga rättigheter. Det största fokuset i artikeln ligger på rätten till omsorg, delaktighet och
inflytande. För att förklara detta så undersöker Thelander en del studier kring pedagogers
gemensamma förståelse för barns rättigheter och vad de innebär, samt vilken relation omsorg och
rättvisa har utifrån barnkonventionens innehåll (2004). Thelanders slutsats är delvis att kopplingen
13
mellan barnkonventionens artiklar och läroplanen är avgörande samtidigt som relationen mellan
pedagoger, vårdnadshavare och barn är av stor vikt för att kunna konkretisera barnens rättigheter och
vad de har betydelse i verksamheten (2004). I Thelanders artikel så framgår också vikten i
pedagogernas gemensamma bild av barnens mänskliga rättigheter. Det gäller att yrkesetiken i
arbetslaget lyfts fram och utvecklas (2004, s.60). Hon fortsätter med att förklara att rättigheterna i
barnkonventionen går att se i både ett subjekt- och objektsperspektiv. Objektsperspektiv innebär att
se på barnet som en individ i behov av skydd och omsorg medan subjektsperspektivet fokuserar på
en bild av barnet som en individ med rätt till att vara delaktig och ha ett inflytande. Hon fortsätter
med att förklara hur barnkonventionen präglas av objektsperspektivet även om subjektsperspektivet
har en liten del teoretiskt sett trots att det inte prioriteras. Utifrån det pedagogiska perspektivet skulle
däremot subjektperspektivet innebära att barnet får utrymme för delaktighet och inflytande då det
positionerar barnet som en aktör (2004, s.63). Thelander avslutar sin artikel med att påvisa hur det
inte är tillräckligt att skriva in barnkonventionen i styrdokumenten utan att det behövs en gemensam
kunskap bland pedagogerna angående innebörden i barns mänskliga rättigheter (2004, s.73).
Kristina Bartley menar att de mänskliga rättigheterna kan få individer med svårigheter att ta del av
dessa en känsla av att rättigheterna går att likna vid bedrägeri. Bartley förklarar att detta beror på en
känsla av att rättigheterna inte är tillgängliga för alla då olika individer har olika möjligheter att ta
del av sina mänskliga rättigheter. Bartley betonar att detta påvisar vikten av att barn som har
svårigheter med att formulera sina rättigheter ska få hjälp med att hävda och konkretisera dem (2001,
s.31).
Ett förebyggande arbete
BRIS gjorde en undersökning 2015 angående våld mot barn där de bland annat berättar hur bristen
på kunskap kring var gränsen går eller ovetskapen om att allt våld är förbjudet kan leda till att de inte
ber om hjälp eller vet att de ens bör anmäla dessa händelser. Vuxna får aldrig skada, hota eller slå
barn oavsett syfte. Bris menar att detta är någonting som barn inte alltid vet om. De menar att barn
inte alltid vet om sina rättigheter, var hjälp finns att få eller vem de ska vända sig till (2016, s.18).
BRIS tilläggsrapport till FN från 2014 styrker frågan om att det är barns rättighet att faktiskt få
information om sina rättigheter och att det ofta händer att BRIS blir kontaktade av barn som inte vet
vilka rättigheter de har. Därför menar BRIS att samhället är skyldiga att bidra med lättillgänglig
information till barn angående vilket stöd och skydd de har rätt till. De fortsätter med att framföra
vikten av att barn får en medvetenhet om sina mänskliga rättigheter och att de som arbetar inom
offentliga sektorn ser till att alla barns rätt till information upprätthålls (2014, s.2).
Kommittén uppmuntrar konventionsstaten att utöka sina åtgärder för att se till att alla barn är medvetna
om konventionen och dess två fakultativa protokoll och kan använda sig av dessa dokument för att
försvara sina intressen. Kommittén rekommenderar vidare att konventionsstaten erbjuder systematisk
och fortlöpande utbildning i mänskliga rättigheter, inklusive barnets rättigheter, till alla personer som
arbetar med och för barn (exempelvis domare, advokater, poliser, offentliganställda tjänstemän,
personal på olika myndigheter, lärare, socialarbetare, hälso- och sjukvårdspersonal och i synnerhet
barnen själva)
(BRIS, 2014, s.7).
BRIS menar att alla som arbetar med barn bör få en kompetens i att förmedla barns mänskliga
rättigheter på ett sätt som är anpassat för barnen. Det handlar om att även vuxna bör få en utbildning
14
kring att tillgängliggöra informationen. Detta är en förutsättning för att barn ska känna att de har
möjligheten att påverka sin egen situation (2014, s.7).
Barnperspektivet
Thelander berättar att sedan barnkonventionen kom till så har ett ökat intresse för barns villkor och
rättigheter uppstått. Hon fortsätter att förklara att barnperspektivet blir något som många försöker
anamma på grund av detta. Barnperspektivet förtydligas av Thelander genom att dela upp det i
diverse perspektiv: ”vuxnas syn på barn och barndom, samhällets syn på barn och barnpolitik samt
barns egen syn på den situation de befinner sig i” (2004, s.71). Bartley framför även hur
barnperspektivet kan ha en både positiv och negativ innebörd. Hon fortsätter med att förklara hur
begreppet i barnkonventionens kontext är ett positivt barnperspektiv och att det många gånger tas för
givet att så är fallet. Dock menar Bartley att barnperspektivet även kan ha en negativ innebörd men
att många missar att även detta är ett barnperspektiv (2001, s.28). En annan aspekt som Bartley
framför är att hon skiljer på det enskilda barnet och barnet som grupp i frågan om barnperspektiv i
barnkonventionen. Hon fortsätter med att förtydliga att det bör funderas kring om barnperspektivet
är grundat i generella föreställningar om barnperspektivet bland vuxna, om det är en individs
uppfattning eller specifika samhällen eller länders barnperspektiv. Detta då hon menar att de kan
skilja sig från varandra (2001, s.28).
Englundh menar att även det vuxna barnperspektivet synliggörs genom vuxnas agerande mot barn
och problematiserar också faktumet att det är sällan som barn får chans att utöva sitt eget perspektiv.
(2009, s.19). Hon fortsätter med att ifrågasätta hur ofta vuxna ger utrymme för barnets perspektiv i
beslutsfattande samtidigt som hon tillägger att när barnperspektivet används så ger det också ofta
plats för de vuxnas behov (2009, s.20). Detta gör frågan om barnperspektiv ganska problematiskt.
Englundh avslutar genom att förklara barnperspektivet som:
ett begrepp som inrymmer vuxnas och barnets, eller gruppen och barns samlade synpunkter på en viss
fråga. Det skulle, i en vidare bemärkelse, innebära att barnets perspektiv är en del av barnperspektivet.
I en snävare bemärkelse kan barnets perspektiv vara fristående från barnperspektivet.
(2009, s.21).
15
Teoretisk utgångspunkt
Barndomssociologi
Barndomssociologin har en grund i två bilder av barn där den ena framhäver barnen som ”beings”,
alltså kompetenta samhällsmedborgare som har möjlighet att ha delaktighet i sin egen och samhällets
utveckling samtidigt som de ses som agerande och reflekterande individer. Den andra bilden
representerar barn som ”becomings” där de illustreras som ofullkomliga vuxna (Olsson, 2012, s.106).
På senare år har barndomsforskningen haft ett större fokus på barnen som ”beings” istället för
”becomings” (Halldén, 2007, s.31). Halldén beskriver det som att barndomen inte ska ses som stadiet
innan vuxenlivet utan att barn faktiskt är en grupp individer med egna rättigheter (2007, s.26). En
annan sida som framstår genom bilden av barn som ”beings” är också hur viktigt det är att faktiskt
lyssna på barns tankar och åsikter (Halldén, 2007, s.32). Hon fortsätter med att berätta om de
kännetecken som växt fram angående synen på barn och som därmed också påverkat sättet att forska
på barn:
1. Barndom ska förstås som en social konstruktion.
2. Barndom kan aldrig särskiljas från variabler som klass, kön och etnicitet.
3. Barns sociala relationer och kulturer är värda att studera i sin egen rätt.
4. Barn är och måste betraktas som aktiva i skapandet av sitt eget sociala liv.
5. Etnografi är en speciellt lämplig metod för att komma åt barns perspektiv.
6. Att proklamera ett nytt paradigm för barndomsforskning innebär också att delta i förändringen av
barndomen.
(Halldén, 2007, s.26–27).
Barndomen kan förstås som att den finns i alla delar i världen men att den ser olika ut beroende på
faktorer som överenskommelser, kultur och sociala regler. Därför går det inte att se den som ett
enbart biologiskt fenomen då den ter sig olika och är ett resultat av de oskrivna regler som finns i
olika samhällen vi lever i. Punkt två ovan förklarar också att i olika samhällen så finns det också
regler som berör innebörden av klass, kön och etnicitet i det samhället och en måste ha i åtanke att
barnet också har en identitet utifrån dessa tre faktorer som gör att det inte går att generalisera
barndomen utifrån att barnet bara är ett barn. I övrigt går det att läsa in hur ovanstående punkter
förklarar hur barn är sociala från start och inte bara är likt en svamp som tar åt sig de normer som
finns i omgivningen. Barn är delaktiga i skapandet av sin egen kultur och är intressanta att studera
som en egen social grupp i samhället (Halldén, 2007, s.27).
Halldéns punkter ovan är något som kommer att prägla arbetet då dessa kännetecken kommer att
ligga till grund för de tolkningar jag gör av materialet samtidigt som barndomssociologin präglar min
syn på barn och deras kompetens. Detta komma utgöra en teoretisk utgångspunkt som jag faller
tillbaka på under min studie. Samtidigt så är barndomssociologin relevant i arbetet med hur
barnkonventionen kan förmedlas till barn då den förtydligar barnens kompetens och rätt till egna
rättigheter. Det är ett perspektiv som lyfter barnens roll i samhället och hur deras situation inte ser
likadan ut i hela världen, då barndomen ser olika ut beroende på andra faktorer som påverkar barnets
roll i samhället. Genom att se på barn som tänkande och delaktiga individer så ger detta också upphov
till tanken om att barnen själva har kompetens att kunna reflektera och diskutera kring sina egna
16
rättigheter. Det finns en vikt i att låta barn själva få bilden av hur deras mänskliga rättigheter ter sig
i praktiken och varför barn faktiskt behöver rättigheter.
17
Metod
Studien kommer grundas på en komparativ metod, där material med syfte att förmedla barns
rättigheter till barnen jämförs med den ursprungliga barnkonventionen. Materialet som kommer
undersökas är UNICEF:s Barnkonventionen i en låda, som innehåller inspirationsmaterial med syfte
att förmedla vad barnkonventionen innebär i praktiken. Ett komplement till Barnkonventionen i en
låda är boken Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt från 2009. Det är en bilderbok om barnkonventionen
och fungerar som ett tillägg till inspirationsmaterialet som kommer att undersökas i denna studie.
Komparativa metoden handlar om att få en förståelse genom jämförelse. Jag kommer i mitt arbete
göra en förklarande studie, vilket betyder att jag inte enbart förklarar de likheter och skillnader som
finns mellan inspirationsmaterialet och barnkonventionen utan även undersöker varför materialet är
utformat som det är samt vilket syfte det har. Thomas Denk förklarar just förklarande studier som
något som inte bara konstaterar de likheter och skillnader som finns (då kallas det för en beskrivande
studie), utan att det också går in på djupet angående varför dessa likheter och skillnader ser ut som
de gör och hur dessa former har uppkommit (2002, s.12).
För att uppnå mitt syfte kommer jag även ta hjälp av barndomssociologin för att kunna analysera
materialet med barnkonventionen. Denk tar upp att i en förklarande studie så måste en först beskriva
det som studeras för att sedan undersöka orsakerna till att det ser ut som det gör. Detta resulterar i att
en måste använda sig av teorier för att uppnå syftet med arbetet (2002, s.12). Utifrån teorin måste
sedan modeller utvecklas som går att beskriva som förenklade teorier som sedan bryts ned i
komponenter. Dessa komponenter innehåller en beroende faktor (det fenomen som ska förklaras),
en oberoende faktor (förklaringen) och kontextuella faktorer (de förutsättningar som behövs för att
den oberoende faktorn ska kunna göra en påverkan på den beroende faktorn (Denk. 2002, s.14–15).
Varför jag valde just en komparativ metod är för att en jämförande studie hjälper mig att synliggöra
hur artiklarna i den ursprungliga barnkonventionen förändras när de formuleras om för att kunna
förmedlas till barn. Genom att undersöka materialet i jämförelse med barnkonventionen så är min
intention att också få klarhet om vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter materialet har i syfte
att förmedla.
Urval och undersökningsmaterial
I min undersökning så ville jag se hur material som skapats med syfte att konkretisera och förmedla
barnkonventionen till barn har påverkats genom anpassningen till barn. För att inte göra denna
undersökning för bred så valde jag att rikta in mig på just UNICEF:s Barnkonventionen i en låda och
boken Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt som fungerar som ett komplement till
inspirationsmaterialet. Även den ursprungliga barnkonventionen behövs för att kunna utföra denna
jämförelse. Barnkonventionen i en låda innehåller nio häften som beskriver aktiviteter och övningar
som hjälper barn att reflektera kring och få en förståelse för barns rättigheter (se exempel i bilaga).
Även Stafelts bok beskriver med hjälp av bilder och text vilka rättigheter som barn har runtom i
världen. Denna bok analyseras dock endast vid de tillfällen som den är relevant till
inspirationsmaterialets innehåll och övningar, då det är ett komplement. Boken behövs dock för att
18
förstå syftet kring innehållet i Barnkonventionen i en låda och hur det är tänkt att användas i
praktiken.
Genomförande
För att besvara mina frågeställningar så formuleras resultatet tydligt för läsaren utifrån vad
inspirationsmaterialet Barnkonventionen i en låda har för innehåll och vilket mål det vill uppnå.
Detta hjälper mig också att besvara vilka funktioner som materialet är tänkt att fylla. Det är
nödvändigt att sammanfatta häftenas olika delar, då innehållet besvarar min frågeställning angående
hur dessa metoder är tänkta att fungera i praktiken. Även artiklarna från barnkonventionen citeras
för att påvisa inspirationsmaterialets relation till dessa utvalda artiklar. Under resultatet kopplar jag
tillbaka till tidigare forskning för att stärka mina resultat men också för att problematisera
inspirationsmaterialets innehåll. Det handlar dessutom om en kontextualisering för att lätta upp
avsnittet. För att läsaren ska få en förståelse för de teman som finns i alla häften så har det varit
nödvändigt att sammanfatta dessa i resultatet.
Under analysen har jag med utgångspunkt i barndomssociologin jämfört inspirationsmaterialet
Barnkonventionen i en låda med artiklarna i den ursprungliga barnkonventionen, för att se vad i
artiklarna som framförs och inte framförs till barnen genom materialet men också för att synliggöra
de justeringar som gjorts och därmed också få en bild av hur detta påverkar innehållet i barns
mänskliga rättigheter. I den komparativa analysen tar jag stöd i min teoretiska utgångspunkt och
begreppen som används i barndomssociologin för att undersöka inspirationsmaterialets utformning
och vilken påverkan detta har haft på innehållet i barns mänskliga rättigheter. Teorin fungerar likt
analysverktyg under denna process, då mina resonemang får stöttning av de barndomssociologiska
begreppen och barndomssociologin ger mig en infallsvinkel att förhålla mig till. Jag återkopplar
även här till forskningsavsnittet, vilket är nödvändigt då återkopplingen syftar till att fungera som ett
analysverktyg.
Efter analysen av materialet och barnkonventionen så framför jag sedan i diskussionen de kopplingar
jag ser av innehållet med tidigare forskning och styrdokument. Detta för att klargöra vad jag kommit
fram till i min undersökning. Även vissa problematiseringar av begrepp och formuleringar
uppkommer i diskussionen för att de har relevans i förhållande till arbetet med materialet i barngrupp.
Diskussionen avslutas sedan med att jag besvarar mina frågeställningar. Detta görs för att tydliggöra
både för mig själv och för läsaren att jag uppnått mitt syfte med studien och för att sammanfatta
resultatet.
19
Bearbetning av material och analysmetod
Jag valde att använda mig av en komparativ metod inom en förklarande studie. Detta betyder att jag
skapar en förståelse genom jämförelse.
Undersökningsdesignen av en komparativ studie utgår från ett syfte (Se denna studies syfte på s.5).
Denk förklarar att inom den komparativa studien så ska ett syfte brytas ner genom att formulera
analytiska kategorier, som förtydligar det som ska studeras (2002, s.31). Detta tolkar jag som att de
analytiska kategorierna går att likna med mina frågeställningar då det är de aspekterna som ska
belysas i denna studie:
• Vilka metoder finns för att undervisa barn om deras mänskliga rättigheter?
• Hur är dessa metoder tänkta att fungera i praktiken?
• Vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter bidrar denna kunskap med?
• På vilka sätt påverkas och förändras innehållet i barnkonventionens artiklar genom dessa
metoder?
Varför dessa frågeställningar fungerar som analytiska kategorier är för att de utgör olika
fokusområden som studien besvarar. De analytiska kategorierna är alltså uppdelningar av syftet som
hjälper till att kategorisera in syftet i olika fokusområden. I denna studie berör kategorierna vilka
metoder som finns för att förmedla denna kunskap, hur metoderna är tänkta att fungera i praktiken,
vad kunskapen kan bidra med och på vilka sätt innehållet förändras och påverkas genom metoderna.
Dessa kategorier besvaras sedan i resultatet och analysen, därav begreppet analytiska kategorier. I
analysen ska sedan dessa analytiska kategorier relateras till det samlade underlaget (Denk, 2002,
s.31). Det samlade underlaget är i detta fall empirin. På så sätt så kommer sedan dessa processer att
forma en slutsats som förhoppningsvis uppfyller studiens syfte (Denk, 2002, s.31).
Validitet och reliabilitet
För att fastställa reliabiliteten (tillförlitligheten) i en studie så ligger fokuset på huruvida ett
tillvägagångssätt eller instrument resulterar i samma sak under olika situationer med ungefär samma
villkor (Bell & Waters, 2016). Något som kan vara värt att understryka i min studie i frågan om
studiens reliabilitet är faktumet att jag inte studerar en praktik utan ett instruktionsmaterial. Resultatet
i studien kan alltså avvika från den påverkan och de förändringar som sker på barns mänskliga
rättigheter i praktiken, beroende på hur materialet tolkas av pedagogerna, om alla delar av materialet
används eller om de väljer att kombinera detta med andra material.
Validiteten är lite svårare att fastställa men sammanfattningsvis handlar validitet om giltigheten, att
mäta hur en viss fråga mäter eller beskriver det som det är menat att den ska mäta (Bell & Waters,
2016). Det är i denna studie inte möjligt att i detta arbete gå igenom varje artikel som inte tas med i
inspirationsmaterialet då arbetet blir för brett och tidskrävande. Detta måste läsaren ha i åtanke då
analysdelen inte får ett lika stort fokus på de rättigheter som inte framförs till barnen, utan att det blir
inspirationsmaterialets eget urval av artiklar som blir relevanta att undersöka i studien.
20
Resultat och analys
Barnkonventionen i en låda
Inspirationsmaterialet är utformat i nio olika häften, där varje häfte riktar in sig på ett tema i relation
till barnkonventionens artiklar (se bilaga för exempel). Jag kommer nu att presentera en
sammanfattning av dessa nio delar, vad de har som syfte att förmedla och vilka artiklar i
barnkonventionen som kopplas till dessa. Detta görs för att skapa en tydlig bild av
inspirationsmaterialet och dess syfte innan jag går in på vilken påverkan innehållet av materialet och
metoderna har på barnkonventionens artiklar.
Praktisk tillämpning och funktion
Del 1: Introduktion till barnkonventionen
Det första häftet är en introduktion till barnkonventionen och riktar sig till pedagogerna i
verksamheten. Introduktionen är nödvändig för att de ska ha en grundläggande kunskap om vad
barnkonventionens innehåll är, dess relation till förskolan, samt de aspekter som berör arbetet med
barns rättigheter, innan pedagogerna börjar sitt arbete med barnkonventionen i barngrupp. Detta häfte
har bland annat en diskussionsövning som berör barnsynen i verksamheten. Barnsynen berörs för att
arbetet med barns mänskliga rättigheter i verksamheten berör pedagogernas egna värderingar, ideal
och normer. Häftet fortsätter med en inventering av nuläget i verksamheten när det gäller arbetet med
barnkonventionen samt en arbetsplan angående fortsatt arbete.
Thelanders artikel förklarar att pedagogers gemensamma bild av barns mänskliga rättigheter och
synliggörandets av pedagogernas yrkesetik är av stor vikt när de arbetar med barnkonventionen
(2004, s.60). Det går att se hur inspirationsmaterialet tar detta på allvar då fler övningar och
aktiviteter för personalgruppen dyker upp i de andra häftena också. Det är inte bara barnen som ska
bli medvetna och få reflektera utan också de vuxna behöver reflektera och öka sin kunskap kring
ämnet och sina egna värderingar och synsätt, speciellt med tanke på att de fungerar som förebilder i
verksamheten.
Del 2: Jag har rättigheter
Målet är här att presentera barnkonventionen till barnen och sätta barnets behov i relation till deras
rättigheter. Det är här fokus på artikel 42 i barnkonventionen:
Konventionsstaterna åtar sig att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens bestämmelser
och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn.
(UNICEF, 2009).
Pedagogen har här i uppgift att berätta för barngruppen om konventionen samtidigt som den tar stöd
i Pernilla Stalfelts bok Alla barns rätt. Genom boken så beskrivs olika saker som barn har behov av
för att känna sig glada och må bra på ett konkret vis. En rättighet går att förklara som någonting som
alla barn är i behov av och har rätt till. Detta följs sedan av en diskussion tillsammans med barnen
21
angående vad växter, djur och slutligen barn behöver för att överleva och må bra. Frågor som berör
om alla barn har samma rättigheter oavsett vilket land de lever i blir även relevanta under arbetet
med detta häfte.
Denna del av materialet handlar om att barnen ska få en bild av vad rättigheter är, vilken roll vuxna
har i det hela men också för att barnen ska få möjligheten att sätta ner foten och be om hjälp när de
vuxna går emot barnkonventionen. Här utvecklas även en viss syn på demokratisk kompetens i
barngruppen, genom att barnen blir medvetna om rättigheternas betydelse och att det är någonting
som de kan stötta sig på. Elvstrand beskrev i sin studie hur medvetandegörandet av barns rättigheter
hjälper till att utveckla den demokratiska kompetensen hos barnet (2009, s.119–120).
Del 3: Lika och olika
Det tredje häftet har utgångspunkt i artikel 2 och 13 i barnkonventionen:
Artikel 2:
1. Konventionsstaterna skall respektera och tillförsäkra varje barn inom deras jurisdiktion de rättigheter
som anges i denna konvention utan åtskillnad av något slag, oavsett barnets eller dess föräldrars eller
vårdnadshavares ras, hudfärg, kön, språk, religion, politiska eller annan åskådning, nationella, etniska
eller sociala ursprung, egendom, handikapp, börd eller ställning i övrigt.
2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att barnet skyddas mot alla
former av diskriminering eller bestraffning på grund av föräldrars, vårdnadshavares eller
familjemedlemmars ställning, verksamhet, uttryckta åsikter eller tro.
Artikel 13:
1. Barnet skall ha rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att oberoende av territoriella gränser
söka, motta och sprida information och tankar av alla slag, i tal, skrift eller tryck, i konstnärlig form
eller genom annat uttrycksmedel som barnet väljer.
2. Utövandet av denna rätt får underkastas vissa inskränkningar men endast sådana som är föreskrivna
i lag och som är nödvändiga (a) för att respektera andra personers rättigheter eller anseende; eller (b)
för att skydda den nationella säkerheten, den allmänna ordningen (ordre puplic) eller folkhälsan eller
den allmänna sedligheten.
(UNICEF, 2009).
I detta material så startas en diskussion med barnen angående vad yttrandefrihet innebär vilket har
en tydlig koppling till artikel 13. Här krävs det att när pedagogen förklarar rätten angående att få
säga vad en vill, så bör den också förklara att en inte bör säga ord som sårar eller gör någon annan
illa. Genom att förklara aspekterna av att ord kan göra ont så berörs även artikel 2 i barnkonventionen
som berör diskriminering. Det krävs en diskussion angående vilka ord som faktiskt gör ont för att
förtydliga för barnen och ge dem möjlighet att dela med sig av egna erfarenheter. Pedagogen bör
dock undvika att tala om vem det är som sagt vad för att undvika skuldkänslor hos barnen. Fokuset
ska ligga på en förståelse kring att ord kan göra ont.
I denna del så går det pedagogiska arbetet ut på att skapa en förståelse för ordets makt och känslor
som kan uppstå kring ord samtidigt som kompiskulturer diskuteras. Det ska dessutom framgå att alla
barn är lika värda och att det därför är förbjudet att reta/mobba barn. Slutligen så ger denna del av
inspirationsmaterialet instruktioner till forumspel där barnen får reflektera kring konfliktlösning och
hur de ska agera när de blir illa behandlade/ser någon annan bli illa behandlad.
22
Det går att problematisera barnens yttrandefrihet med Barnombudsmannens påvisande av att
”barnens rätt att komma till tals måste ytterst vara underställd principen om barnets bästa”, vilket
gör att barnets rätt att komma till tals blir underordnad vad den vuxna anser (Barnombudsmannen,
2000, s.31).
Del 4: På upptäcktsfärd
I denna del av arbetet så är målet att barnen ska reflektera kring tillgänglighet i miljöer och hur detta
hänger ihop med barns mänskliga rättigheter, samtidigt som materialet berör utmaningar och
möjligheter med funktionsnedsättningar. Artiklarna i barnkonventionen som kopplas till detta är
artikel 2 (se ovan) och artikel 23:
1. Konventionsstaterna erkänner att ett barn med fysiskt eller psykiskt handikapp bör åtnjuta ett
fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar självförtroende
och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället.
2. Konventionsstaterna erkänner det handikappade barnets rätt till särskild omvårdnad och skall,
inom ramen för tillgängliga resurser, uppmuntra och säkerställa att det berättigade barnet och de som
ansvarar för dess omvårdnad får ansökt bistånd som är lämpligt med hänsyn till barnets tillstånd och
föräldrarnas förhållanden eller förhållandena hos andra som tar hand om barnet.
3. Med hänsyn till att ett handikappat barn har särskilda behov skall det bistånd som lämnas enligt punkt
2 i denna artikel vara kostnadsfritt, då så är möjligt, med beaktande av föräldrarnas ekonomiska
tillgångar eller ekonomiska tillgångarna hos andra som tar hand om barnet och skall syfta till att
säkerställa att det handikappade barnet har effektiv tillgång till och erhåller undervisning och utbildning,
hälso- och sjukvård, habilitering, förberedelser för arbetslivet och möjligheter till rekreation på ett sätt
som bidrar till barnets största möjliga integrering i samhället och individuella utveckling, innefattande
dess kulturella och andliga utveckling.
4. Konventionsstaterna skall i en anda av internationellt samarbete främja utbyte av lämplig information
på området för förebyggande hälsovård och medicinsk, psykologisk och funktionell behandling av
handikappade barn, innefattande spridning av och tillgång till information om habiliteringsmetoder,
skol- och yrkesutbildning, i syfte att göra det möjligt för konventionsstater att förbättra sina möjligheter
och kunskaper och vidga sin erfarenhet på dessa områden. Särskild hänsyn skall härvid tas till
utvecklingsländernas behov.
(UNICEF, 2009).
För att skapa förståelse för artiklarna ovan får barnen bland annat uppleva själva hur det är att inte
se. Barnen delas in i par och det ena barnet får ögonbindel. Barnen instrueras sedan till att klä en
docka medan det ena barnet bär ögonbindel och det andra hjälper till, sedan byts rollerna. Denna
övning följs sedan av en reflektion kring hur det kändes att inte se, hur svårt det var, om kompisen
gav bra hjälp och slutligen vad barnen tror är svårt respektive lätt när en inte kan se.
Materialet ger även instruktioner till en reflektionsövning som berör hur tillgängliga diverse miljöer
är för barn med funktionsnedsättningar. Under denna övning får barnen titta på bilder som illustrerar
olika platser, samtidigt som de diskuterar platsernas tillgänglighet och om det finns något de kan
göra för att göra platsen mer tillgänglig för barn med funktionsnedsättningar. För att konkretisera så
kan barnen måla in förändringar som en ramp, bredare dörr eller hiss etc.
23
Del 5: Vem bestämmer?
Här arbetar pedagogen med rätten till inflytande och delaktighet och målet med arbetet är just att
skapa en bild av barnens delaktighet och vilken roll barnet har i verksamheten, samhället eller
familjen. Genom att arbeta med detta så förmedlas artikel 12:
1. Konventionsstaterna skall tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att
fritt uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad.
2. För detta ändamål skall barnet särskilt beredas möjlighet att höras, antingen direkt eller genom
företrädare eller ett lämpligt organ och på ett sätt som är förenligt med den nationella lagstiftningens
procedurregler, i alla domstols- och administrativa förfaranden som rör barnet.
(UNICEF, 2009).
De praktiska övningarna går ut på att reflektera över vem som bestämmer i olika kontexter och varför,
samt att låta barnen förklara hur de tycker att jorden ska tas om hand. Det är viktigt att de får känna
att även de är en del av vår värld och att deras röst räknas.
I Qvarsells studie så diskuterade hon huruvida det fanns ett fokus på att ”se barn” snarare än att ”höra
dem (2003, s.107). Det går att se hur detta material istället har motsatt fokus, då barnen får komma
med egna förslag, reflektera kring de diverse frågorna och framförallt få sina röster hörda.
Del 6: Jag kan!
Alla barn har rätten till att få leka, utvecklas och lära sig nya saker. Detta är något som präglar denna
del i temaarbetet. Målet med övningarna är att framhäva de kunskaper och färdigheter som
barngruppen besitter, undersöka vad som får utvecklingen att gå framåt men också att framföra att
alla världens barn har rätt till utveckling. Artiklarna som berörs i arbetet är:
Artikel 6:
1. Konventionsstaterna erkänner att varje barn har en inneboende rätt till livet.
2. Konventionsstaterna skall till det yttersta av sin förmåga säkerställa barnets överlevnad och
utveckling.
Artikel 28:
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till utbildning och i syfte att gradvis förverkliga denna
rätt och på grundval av lika möjligheter skall de särskilt, (a) göra grundutbildning obligatorisk och
kostnadsfritt tillgängliga för alla; (b) uppmuntra utvecklingen av olika former av undervisning som
följer efter grundutbildningen, innefattande såväl allmän utbildning som yrkesutbildning, göra dessa
tillgängliga och åtkomliga för varje barn samt vidta lämpliga åtgärder såsom införande av kostnadsfri
utbildning och ekonomiskt stöd vid behov; (c) göra högre utbildning tillgänglig för alla på grundval av
förmåga genom varje lämpligt medel; (d) göra studierådgivning och yrkesorientering tillgänglig och
åtkomlig för alla barn; (e) vidta åtgärder för att uppmuntra regelbunden närvaro i skolan och minska
antalet studieavbrott.
2. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att disciplinen i skolan
upprätthålls på ett sätt som är förenligt med barnets mänskliga värdighet och i överensstämmelse
med denna konvention.
24
3. Konventionsstaterna skall främja och uppmuntra internationellt samarbete i utbildningsfrågor,
särskilt i syfte att bidra till att avskaffa okunnighet och analfabetism i hela världen och för att underlätta
tillgång till vetenskaplig och teknisk kunskap och moderna undervisningsmetoder. Särskild hänsyn skall
härvid tas till utvecklingsländernas behov.
Artikel 31:
1. Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till
barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet.
2. Konventionsstaterna skall respektera och främja barnets rätt att till fullo delta i det kulturella och
konstnärliga livet och skall uppmuntra tillhandahållandet av lämpliga och lika möjligheter för kulturell
och konstnärlig verksamhet samt för rekreations- och fritidsverksamhet.
(UNICEF, 2009).
Artikel 28 konkretiseras i barngruppen genom samtal kring lärdomar, vad de är bra på och hur en
tar till sig nya kunskaper. Aktiviteterna tar även upp barn i krigsdrabbade länder och reflektioner
kring deras möjligheter till just liv, utveckling, skola och lek, vilket berör alla tre artiklarna ovan.
Här får barnen möjlighet att ge uttryck för sina egna perspektiv kring dessa frågor. Englundh menar
att det många gånger finns brist på utrymme för barn att ge uttryck för sina egna perspektiv (2009,
s.19). Här går det även att återigen koppla tillbaka till Barnombudsmannen som förtydligar faktumet
att barnets bästa är ett föränderligt begrepp beroende på vilken del av världen en syftar på (2000,
s.52). Barnen får under denna del reflektera kring just detta, genom exempelvis diskussioner om
krigsdrabbade länder.
Del 7: Min familj
Detta arbete handlar om barnets rätt till att få omvårdnad och trygghet och målet med övningarna är
att skapa en förståelse i barngruppen angående olika familjekonstellationer, skapa en öppenhet för
varandras och andras familjeförhållanden och även ge barnen en medvetenhet angående rätten till
skydd mot alla typer av våld samt vanvård och övergrepp.
Inget barn får diskrimineras (artikel 2). Barnets bästa ska komma i främsta rummet (artikel 3). Båda
föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets fostran och utveckling. Vid adoption eller alternativ
omvårdnad ska barnets bästa komma i främsta rummet. Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller
psykiskt våld, övergrepp eller vanvård av föräldrar eller annan person som har hand om barnet (artikel
18–21).
(UNICEF, 2014)
En av övningarna i detta häfte går ut på att barnen efter en diskussion kring rätten till omvårdnad får
rita av konturerna av en pedagog på ett stort papper. Efter detta samlas alla runt papperet och
pedagogen pekar mot huvudet på siluetten samtidigt som hen frågar vad någon som tar hand om ett
barn ska tänka. Pedagogen ritar sedan symboler som representerar barnens svar i en tankebubbla
ovanför siluettens huvud. Efter detta pekar pedagogen på hjärtats plats och frågar vad en
vårdnadshavare ska känna för sitt barn. Symboler för barnens svar ritas i ett hjärta. Slutligen pekar
pedagogen på handen och frågar hur vårdnadshavaren ska behandla sitt barn samtidigt som hen ritar
symboler för barnens svar i handen. Slutligen så diskuteras vad en vuxen inte bör tänka känna och
göra och ritar symboler utifrån svaren.
BRIS rapport menar att barn har brist på medvetenhet kring sina rättigheter, vilken hjälp som finns
att få eller att exempelvis allt våld mot barn är förbjudet (BRIS, 2016, s.18). Detta är något som ska
25
framgå genom innehållet i detta häfte samtidigt som det främjar en respekt mot alla former av
familjekonstellationer.
Del 8: Det var en gång
Denna tema-del berör barnens lika värde och att de har rätt till att någon lyssnar på dem.
Denna del berör artikel 12 (se ovan) och målet med övningarna i häftet är att utveckla sin
berättarförmåga och lyssnande, reflektera kring vilka livsvillkor barn i hela världen har och deras
rättigheter. Detta konkretiseras genom barns egna skapande av berättelser och reflektion kring hur
det känns att bli lyssnad på samt att lyssna på andra. Slutligen diskuteras länder, barnen där och vad
som är viktigt för dem. Elvstrand la sitt största fokus i sin studie på kopplingen mellan
medvetandegörandet av barns rättigheter och yttrandefrihet samt rätten att ifrågasätta då detta i sin
tur resulterar i en demokratisk kompetens (2009, s.146). Hon framför även hur samspelet mellan barn
och det egna ansvaret kan vara en utgångspunkt för att utveckla demokratiska kompetenser (2009, s.
119–120). Innehållet i Elvstrands studie går att koppla till detta material då det är ett stort fokus på
att både ta plats i berättandet men också kliva tillbaka och visa respekt i och med ett lyssnande på
andra.
Del 9: En underbar värld
I häftet En underbar värld diskuteras ”varje barns rätt att leva i en miljö där de kan må bra och
utvecklas” (UNICEF, 2014). Materialet skapar en förståelse för artiklarna nedan genom att
exempelvis uppmana barnen till att måla kontrastbilder som påvisar deras drömvärld respektive en
värld som de inte vill leva i. Dessa världar diskuteras sedan samtidigt som barnen får frågor kring
vad de själva kan göra för att skapa en drömvärld här på jorden. Materialet uppmanar även till att
låta barnen prata om andra barn som kanske inte har det bra om det skulle finnas behov för det. Målet
med innehållet är att tillsammans med barnen samtala om bra och dåliga levnadsmiljöer samt
diskutera vilka olika levnadsmiljöer de själva och andra kan ha. De artiklar från barnkonventionen
som presenteras är artikel 6 (se ovan) samt artikel 22:
1. Konventionsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett barn söker flyktingstatus
eller anses som flykting i enlighet med tillämplig internationell eller nationell rätt och tillämpliga
förfaranden och oberoende av om det kommer ensamt eller är åtföljt av sina föräldrar eller någon annan
person, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som
anges i denna konvention och i andra internationella instrument rörande mänskliga rättigheter eller
humanitär rätt, som nämnda stater tillträtt.
2. För detta ändamål skall konventionsstaterna, på sätt de finner lämpligt, samarbeta i varje ansträngning
som görs av Förenta nationerna och andra behöriga mellanstatliga organisationer eller icke-statliga
organisationer, som samarbetar med Förenta nationerna, för att skydda och bistå ett sådant barn och för
att spåra föräldrarna eller andra familjemedlemmar till ett flyktingbarn i syfte att erhålla den information
som är nödvändig för att barnet skall kunna återförenas med sin familj. I så fall då föräldrar eller andra
familjemedlemmar inte kan påträffas, skall barnet ges samma skydd som varje annat barn som varaktigt
eller tillfälligt berövats sin familjemiljö av något skäl, i enlighet med denna konvention.
Artikel 26:
1. Konventionsstaterna skall erkänna rätten för varje barn att åtnjuta social trygghet, innefattande
socialförsäkring och skall vidta nödvändiga åtgärder för att till fullo förverkliga denna rätt i enlighet
med sin nationella lagstiftning.
2. Förmånerna skall, där så är lämpligt, beviljas med hänsyn till de resurser som barnet och de personer
som ansvarar för dess underhåll har och deras omständigheter i övrigt samt med hänsyn till varje annat
26
förhållande som är av betydelse i samband med en ansökan om en sådan förmån från barnet eller för
dess räkning.
Artikel 27:
1. Konventionsstaterna erkänner rätten för varje barn till den levnadsstandard som krävs för barnets
fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling.
2. Föräldrar eller andra som är ansvariga för barnet har, inom ramen för sin förmåga och sina
ekonomiska resurser, huvudansvaret för att säkerställa de levnadsvillkor som är nödvändiga för barnets
utveckling.
3. Konventionsstaterna skall i enlighet med nationella förhållanden och inom ramen för sina resurser
vidta lämpliga åtgärder för att bistå föräldrar och andra som är ansvariga för barnet att genomföra denna
rätt och skall vid behov tillhandahålla materiellt bistånd och utarbeta stödprogram, särskilt i fråga om
mat, kläder, och bostäder.
4. Konventionsstaterna skall vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa indrivning av underhåll för
barnet från föräldrar eller andra som har ekonomiskt ansvar för barnet, både inom konventionsstaten
och från utlandet. Särskilt i de fall då den person som har det ekonomiska ansvaret för barnet bor i en
annan stat än barnet skall konventionsstaterna främja såväl anslutning till internationella
överenskommelser eller ingående av sådana överenskommelser som upprättande av andra lämpliga
arrangemang.
(UNICEF, 2009).
Ovanstående förmedlas till barnen med hjälp av övningar som diskuterar bra och dåliga världar,
känslor kring de olika världarna och vilken påverkan de och vuxna kan/borde ha på omvärlden. I det
här arbetet går det att urskilja Thelanders förklaring på subjektperspektivet, alltså att barnen i detta
fall ses som aktörer med rätt till inflytande och delaktighet (2004, s.63). Barnen får möjlighet att sätta
sig in i andras perspektiv och fundera kring vilken påverkan olika resurser och levnadssituationer
påverkar ens levnadssituation. Genom dessa reflektioner så får barnen möjligheterna att
problematisera rättigheterna i ovanstående artiklar och hur tillgängliga de faktiskt är för alla barn.
Barnen får även möjlighet att komma med idéer och förslag på hur vuxna och de själva kan ha en
inverkan på att alla världens barn ska må bra. Det går att urskilja en tilltro till barnens röst och deras
möjlighet att påverka som demokratiska medborgare under dessa övningar.
27
Analys
Efter att ha undersökt inspirationsmaterialets innehåll och syften så går det att urskilja ett förtroende
för barnen som reflekterande individer. Detta går att koppla till det barndomssociologiska
perspektivets förklaring av barn som ”beings”. Bilden av barn om ”beings” präglas av en tilltro till
att barn har en påverkan på både sin egen utveckling och samhällets. Det ger stort utrymme för barnen
att kunna föra sin talan och fundera kring sin egen påverkan, i stora som små sammanhang. Samtidigt
får de chansen att uttrycka sig kring andra länder och hur det ser ut för människor i andra delar av
världen. Materialet Barnkonventionen i en låda öppnar alltså upp diskussionen kring
rättighetsfrågorna till ett globalt perspektiv för barnen. Detta är intressant då även barnen får
reflektera kring att barndomen kanske inte innebär samma sak här som den gör i andra delar av
världen.
Förändringar och påverkan på innehållet
Artiklarna i konventionen behöver konkretiseras i sina formuleringar eller till och med illustreras
med hjälp av material och aktiviteter, för att barnen ska få lättare att förstå dessa. I och med detta så
är det inte konstigt om innehållet blir annorlunda när det väl formuleras i barngrupp.
Att artikel 42 syftar just på ”att genom lämpliga och aktiva åtgärder göra konventionens
bestämmelser och principer allmänt kända bland såväl vuxna som barn” (UNICEF, 2009), går att
tolka som att materialet i sitt anpassade innehåll försöker uppfylla denna artikel. Barnkonventionen
menar att innehållet just ska göras känt genom lämpliga åtgärder, vilket i detta fall är de utformade
övningarna i materialet. Även artikel 17 menar att barn har rätt till information som rör deras hälsa
och välfärd (UNICEF, 2009). Även Socialdepartementet har framfört sin mening om att det är
avgörande att medvetandegöra barnen om sina rättigheter för att faktiskt kunna tillgodose dessa
rättigheter (2010). UNICEF betonade också vikten av detta genom en forskningsstudie som påvisade
hur barn blev bättre på att värna om sina rättigheter genom att verksamheten arbetade med att göra
dem medvetna om dessa. Studien visade dessutom ett resultat på en större effektivitet hos barnen när
det gällde att be om hjälp vid kränkning eller när de blev utsatta för övergrepp, samtidigt som detta
förebyggde mobbning genom en större respekt för olikheter (UNICEF, 2016, s.16). Genom att göra
barnen medvetna om sina mänskliga rättigheter så läggs det också ett värde på barns medborgarskap
då de får en medvetenhet kring vad de själva och resten av världens barn har rätt till. Det går att
urskilja bilden av barn som ”beings” i detta resonemang då barnen illustreras som kompetenta att
kunna reflektera och ta del av sina mänskliga rättigheter.
I början av arbetet med barnkonventionen är det avgörande att pedagogerna börjar med en tydlig
förklaring för barnen angående vad en rättighet faktiskt innebär. Det går inte att ta för givet att detta
begrepp är någonting som barnen har en förståelse för.
I många aspekter så går det att se ett fokus i materialet på att skapa en förståelse hos barnen angående
grundbegreppen i artiklarna, som exempelvis vad yttrandefriheten innebär och de aspekter som berör
detta. Ett ytterligare exempel på detta är att de är fria att yttra sina åsikter och tankar men bör tänka
på att inte såra andra genom hur de yttrar sig. Detta går att koppla till artikel 13 och hur
yttrandefriheten ”får underkastas vissa inskränkningar… för att respektera andra personers
28
rättigheter eller anseende” (UNICEF, 2009). Yttrandefriheten och rätten att ifrågasätta är något som
Elvstrand hävdar har en stark koppling till medvetandegörandet av barns rättigheter då barnen får
möjlighet att utveckla medel till att kunna argumentera för sin sak (2009, s.145–146). Det går alltså
att se hur barnen får ett ansvar genom att medvetandegöras kring yttrandefriheten men också att de
får möjligheten till att ifrågasätta andras sätt att uttrycka sig på och framföra sin egen åsikt. Barnen
får genom kunskapen om yttrandefrihet och andras känslor ett större ansvar i det aktiva skapandet av
sitt sociala liv. Skapandet av det sociala livet är något som Halldén förklarar att barn har en aktiv roll
i (Halldén, 2007, s.26–27). Bilden av barn som ”beings” kan också medföra ansvar i och med tilltron
till barnets agerande och reflekterande egenskaper. De har en delaktighet i sin egen utveckling och
ses som kompetenta att kunna reflektera och agera själva men genom reflektion ska du också kunna
reflektera kring möjliga konsekvenser av ditt agerande.
Diskrimineringsfrågan i artikel 2 formuleras till barnen genom att arbeta med kompiskulturer eller
konfliktlösning, men också genom att samtala om olika familjekonstellationer och funktionshinder.
Dessa aspekter berör diskrimineringsgrunderna och skapar en öppenhet genom kunskap i
barngruppen. Skyddet mot diskriminering formuleras alltså inte rakt ut till barnen utan arbetas med
förebyggande genom att förmedla kunskap kring människors olikheter och likheter. Men det går
också att tolka som att det framgår genom att barnen också blir medvetna om hur de ska agera när de
själva eller någon annan blir illa behandlade. Resultatet av UNICEF:s forskningsstudie påvisade hur
medvetandegörandet av barns mänskliga rättigheter skapade en större respekt för olikheter vilket
resulterade i bland annat mindre mobbning (2016, s.16). Detta blir alltså ett förebyggande arbete mot
diskriminering. I och med att barnen här får utrymme att tänka själva kring dessa frågor och reflektera
angående både tillgänglighet och aspekter kring exempelvis funktionshinder så går det att se att
materialet präglas av en barndomssociologisk barnsyn som påvisar att barn är reflekterande och
kompetenta individer. Här påvisar materialet en större tilltro till barnets åsikter och reflektion än i
exempelvis artikel 12 i barnkonventionen som kommer att diskuteras längre fram. Den menar att
”konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt
uttrycka dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i
förhållande till barnets ålder och mognad” (UNICEF, 2009).
Artikel 6 i barnkonventionen framställer barnets rätt till överlevnad och utveckling (UNICEF, 2009).
Barnets rätt till överlevnad och utveckling kan se olika ut beroende på vilken del av världen som det
syftas till. Ett av Halldéns kännetecken på synen på barn i barndomssociologin är just att ”barndom
aldrig kan särskiljas från variabler som klass, kön och etnicitet”: Samtidigt som hon även menar att
hur en ser på barndom är beroende av kultur, sociala regler och överenskommelser (2007, s.26–27).
Detta framgår i materialet på så sätt att barnen själva får reflektera kring sin egen utveckling men
också genom att de får delta i en diskussion kring vilka möjligheter barn i andra delar av världen har
till utveckling. Även barnens rätt till utbildning som framgår i artikel 28 samt barns rätt till lek och
fritid i artikel 31 (UNICEF, 2009), illustreras genom en dialog med barnen om hur de tänker att de
lär sig nya saker samtidigt som detta läggs i kontrast till en diskussion om barn i krigsdrabbade länder
och deras möjlighet att ta del av dessa rättigheter. Även här går det att se Halldéns (2007) syn på
barndom i barndomssociologin som genomsyrar materialets innehåll och uppmaningar.
Artikel 2 får störst fokus i materialet och tas upp vid ett flertal övningar och teman, vilket kanske är
ett resultat av att Läroplanen för förskolan uttrycker sig tydligt i frågan om diskriminering:
Inget barn ska i förskolan utsättas för diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion eller
annan trosuppfattning, sexuell läggning hos någon anhörig eller funktionsnedsättning eller för annan
kränkande behandling.
29
(Lpfö98, 2016, s.4).
UNICEF belyste faktumet att arbetet med barns mänskliga rättigheter skapar ett nytt perspektiv utan
att det hela tiden präglar det arbete som sker i verksamheten i exempelvis arbetet med jämställdhet,
normkritik och det förebyggande arbetet mot diskriminering (2012, s.103).
I frågan om barns skydd mot våld och övergrepp så framgår det genom materialet att pedagogen med
hjälp av både boken Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt samt övningar ska framföra att barnen har rätt
till hjälp om en vuxen inte kan ta sitt ansvar eller skadar barnet på något sätt. Allt våld mot barn är
förbjudet. Ingen får heller vara elak mot ett barn. Detta arbetssätt illustrerar artikel 18–21 i
barnkonventionen ganska tydligt. Genom detta arbete får pedagogerna också möjlighet att arbeta
förebyggande genom att förmedla till barnen att de ska ha möjlighet att ta hjälp av vuxna när de far
illa. Detta är något som BRIS har betonat vikten av då de har sett att bristen på information till barn
kring sina rättigheter och vem de kan vända sig till när de far illa har resulterat i att vissa barn inte
ber om hjälp när de behöver (2016).
Inget barn får diskrimineras (artikel 2). Barnets bästa ska komma i främsta rummet (artikel 3). Båda
föräldrarna har gemensamt ansvar för barnets fostran och utveckling. Vid adoption eller alternativ
omvårdnad ska barnets bästa komma i främsta rummet. Varje barn har rätt att skyddas mot fysiskt eller
psykiskt våld, övergrepp eller vanvård av föräldrar eller annan person som har hand om barnet (artikel
18–21).
(UNICEF, 2014)
Vissa formuleringar i artiklarna kan bli så pass svårtolkade att det blir problematiskt att förmedla
innehållet till barnen när till och med de vuxna behöver fundera kring dess betydelse. Även
Barnombudsmannen har framfört kritik mot att barnkonventionen ska vara för svårtolkad (2000,
s.52). Ett exempel är artikel 6 som uttrycker att ”konventionsstaterna erkänner att varje barn har en
inneboende rätt till livet” (UNICEF, 2009). Här går det att fråga sig vad rätten till livet innebär. I
materialet så illustreras denna artikel till barnen genom diskussioner angående situationer för barn i
krigsdrabbade länder och frågor som berör vad som skulle hända om det inte fanns människor i
barnets omgivning som de kunde ta del av kunskap från. Även artikel 22 som berör barn på flykt får
en relevans här (UNICEF, 2009).
Det går alltså att se hur vissa artiklar får ett annat fokus eller till och med en annan betydelse genom
utformningen av materialet men antagligen också beroende på hur pedagogen väljer att framföra
detta. I det stora hela får dock barnen en större insikt i deras genom detta arbete samtidigt som de
också får en möjlighet att förstå hur rättigheterna fungerar i praktiken.
30
Avslutande diskussion
Det går att se ett stort samband mellan hur materialet är utformat och läroplanens mål, speciellt i
relation till avsnittet om normer och värden där strävansmålen berör hur barnen ska utveckla
förståelse för alla människors lika värde oberoende av diskrimineringsgrunderna och hur barnen ska
utveckla ansvarstagande, respekt samt en förmåga att ta del av andra människors perspektiv och
situation (Lpfö98, 2016, s.8). UNICEF menade att arbetet med barns mänskliga rättigheter inte
resulterar i ett nytt perspektiv i verksamheten, då detta redan genomsyrar hela verksamhetens arbete
som berör diskrimineringsfrågor, jämställdhet, hållbarhet och normkritik (2016, s.9).
Styrdokumenten och barnkonventionen tillsammans visar en samsyn som lyser igenom i materialets
innehåll. Resultatet blir en stark tilltro till barnet genom detta arbetssätt då barnen ges utrymme för
sina egna reflektioner, tankar och idéer. Det skapar också en tillit till barnet som medborgare då det
tydligt finns en bild av att barnen har rättigheter som medborgare. Genom denna inblick går det att
koppla till det barnsociologiska perspektivet, då vissa övningar formulerar frågor som får barn att
reflektera kring sin egen påverkan på världen och samhället.
Qvarsell framförde att de som arbetar med barn har egna förutfattade meningar kring vad barn
behöver och hur detta ska tas hänsyn till. Hon problematiserar detta genom att förklara att dessa
föreställningar kan motsätta sig barns rätt att uttrycka sig (2003, s.103). Qvarsells problematik går
att ställa i relation till artikel 12 i barnkonventionen:
Konventionsstaterna ska tillförsäkra det barn som är i stånd att bilda egna åsikter rätten att fritt uttrycka
dessa i alla frågor som rör barnet, varvid barnets åsikter skall tillmätas betydelse i förhållande till barnets
ålder och mognad
(UNICEF, 2009).
Jag vill ifrågasätta artikel 12 då det går att diskutera huruvida barnets åsikter skulle betyda mindre
på grund av åldern på barnet. Ska åldersaspekten ha en betydelse för vad som är viktigt för just barnet
där och då? Går det att likna vid åldersdiskriminering då det blir ett vuxenperspektiv på frågan kring
om barnets åsikt är något av värde? Istället för att utgå från barnets perspektiv angående vad som är
viktigt för barnet. Englundh problematiserade just detta genom att ifrågasätta hur ofta vuxna faktiskt
ger barn utrymme för barnets perspektiv (2009, s.19). Å andra sidan går det att se det som att barnen
har mindre referensramar än vuxna och att de vuxna därmed har ett bredare synsätt när det gäller
vissa saker. Det går att argumentera för innehållet i denna artikel då vårdnadshavare ska kunna
förklara för barnen att vissa åsikter inte är okej på grund av exempelvis diskrimineringsaspekter eller
konsekvenser som kan uppstå.
Pedagogerna har bevisligen en stor roll i hur arbetet med barns mänskliga rättigheter förmedlas men
är också en faktor i hur artiklarna tolkas av barnen. Detta måste belysas då barnens syn på
rättigheterna är beroende av hur pedagogerna väljer att utforma, tolka och förmedla
Barnkonventionen i en låda. Därför är även de vuxnas egna övningar i materialet av stor vikt att
genomföra i arbetslaget för att skapa en gemensam syn på innebörden av barnkonventionens artiklar
men också vilken syn på barn som genomsyrar arbetslaget.
31
Sammanfattning av resultatet utifrån frågeställningarna
Vilka metoder finns för att undervisa barn om deras mänskliga rättigheter?
I och med mitt fokus på Barnkonventionen i en låda så svarar jag på denna fråga utifrån det innehåll
som presenteras i just det materialet. I materialet så har det framgått att övningarna och informationen
framförts till stor del genom reflektion och diskussion tillsammans med barnen. Detta konkretiseras
genom exempelvis boken Alla barns rätt av Pernilla Stalfelt och diverse rekvisita i form av
bildmaterial, dockor, pennor, mm, för att levandegöra och involvera barnen i övningarna.
Hur är dessa metoder tänkta att fungera i praktiken?
Genom reflektion, bild, illustrationer, lekar, diskussioner och andra praktiska övningar så arbetar
pedagogerna med barns mänskliga rättigheter genom nio olika häften som illustrerar artiklar och
innehåll ur barnkonventionen utifrån olika teman. Det första häftet startar pedagogernas arbete
genom att uppmuntra till en rannsakning av dem själva angående sin kunskap om barnkonventionen,
vilken syn de har på barn samt en form av inventering gällande det nuvarande arbetet som sker i
verksamheten med barnkonventionen. De andra häftena innehåller övningar som används i
barngrupp. Dessa övningar är utformade för att uppmuntra till reflektion genom antingen samtal,
läsning eller mer lekfulla övningar. Reflektionen har i syfte att skapa en förståelse för barnens
mänskliga rättigheter hos just barnen.
Vilket lärande och vilka utvecklingsmöjligheter bidrar denna kunskap med?
Genom att medvetandegöra barn om sina mänskliga rättigheter med hjälp av dessa metoder och
material så bidrar detta med olika möjligheter för barnen. Jag har i min studie kommit fram till att
barnen genom att medvetandegöras får hjälpmedel till att be om hjälp och säga ifrån när de vet att de
själva eller någon i deras närhet blir illa behandlade eller kränkta. Barnen får även en bild av sin
yttrandefrihet och vad denna innebär vilket går att ställa i relation till att de ges en större demokratisk
kompetens.
Många av delarna av arbetet hjälper till att uppfylla läroplanens innehåll och strävansmål, vilket ger
pedagogerna nya verktyg att arbeta med läroplanen. Men det stora fokuset ligger på ett förebyggande
arbete mot diskriminering av barns mänskliga rättigheter och reflektioner kring barnets egna och
andras situation. Vad behöver barn för att överleva och må bra?
Stora delar av arbetet med barns mänskliga rättigheter knyts också ihop med ett arbete för att ge barn
inflytande i frågor som berör dem samtidigt som det har i syfte att skapa en känsla av delaktighet.
Inflytandet och känslan av delaktighet förmedlas då genom att exempelvis diskutera vem det är som
bestämmer i olika situationer och hur barnen tycker att vi ska ta hand om vår jord.
Arbetet med barnkonventionen i barngrupp handlar alltså inte om att bara berätta för barn att de har
rättigheter, utan det handlar också om att påvisa hur dessa rättigheter kan se ut rent praktiskt och vad
dessa rättigheter innebär. Genom att arbeta med barnkonventionen framgår det även hur samma
rättigheter kan se olika ut beroende på olika faktorer.
32
På vilka sätt påverkas och förändras innehållet i barnkonventionens artiklar
genom dessa metoder?
Innehållet förändras till stor del beroende på hur pedagogerna väljer att förmedla detta. Innehållet
blir föränderligt beroende på pedagogernas tolkningar, kompletterande material, urval och vilken
barnsyn de har. Bortsett från detta så får artiklarna ändå en viss korrigering då det i barngruppen
handlar om att ge en grundförståelse för de begrepp som barnkonventionen berör, istället för att
ordagrant försöka förklara det som står i barnkonventionens artiklar. Dessutom illustreras olika delar
av barnkonventionen genom att uppmuntra barnen till reflektion, vilket också gör innehållet
föränderligt då det då överlämnas till barnens egna tolkningar och bilder av den information som ges.
I analysen framgår det dock att vissa formuleringar av artiklarna kan vara så pass svårtolkade att det
skapar problem i förmedlandet av innehållet till barnen.
Det är alltså många faktorer som spelar in i huruvida innehållet i barnkonventionens artiklar påverkas
genom metoderna och hur de förmedlas, men det med störst påverkan på detta är just pedagogens
tolkning av materialet.
33
Slutord
Även om förskolans verksamhet i teorin ska ha ett stort fokus på det demokratiska arbetssättet och
att arbeta förebyggande mot diskriminering samt knyta an till styrdokument och formulera
likabehandlingsplaner, så anser jag ändå att det skulle vara en stor tillgång för verksamheten att arbeta
mer med medvetandegörandet av barns mänskliga rättigheter tillsammans med barnen.
Verksamheten bör präglas av en tilltro till barnen men också av att pedagogerna aktivt diskuterar
innehållet i barnkonventionen tillsammans med barnen för att både få barnen att känna att de har
rättigheter i samhället men också för att de ska vara medvetna kring rätt och fel.
I frågan om barn som far illa så får detta ännu större vikt då arbetet med rättigheter tillsammans med
barnen kan få pedagoger att uppmärksamma varningsklockor kring barn som kanske annars hade
hamnat i det dolda. Pedagogerna som väljer att arbeta med detta måste även vara medvetna om hur
deras egna värderingar, synsätt och tolkningar påverkar hur innehållet förändras. Därför är det av
stor vikt att de rannsakar sig själva och arbetar med självreflektion och diverse övningar kring ämnet.
Alternativ till vidare forskning på detta är att undersöka hur barnkonventionen präglar
styrdokumenten vi har idag eller pedagogers arbetssätt men också att studera barnens egna perspektiv
på liknande material i praktiken, genom exempelvis barnintervjuer. Det skulle även vara intressant
att se förändringarna i relation till förskolan eller barns roll i samhället om barnkonventionen blir
lag. Detta återstår att se.
Studien har gett mig nya pedagogiska verktyg i form av kunskap, fysiskt material och nya synsätt att
ta med mig på min väg till yrket som förskollärare. Den har fått mig att inse hur mina egna
värderingar och tolkningar har en inverkan på mitt arbetssätt med barn men också gett mig nya
kunskaper kring barns mänskliga rättigheter och hur dessa kan förmedlas i praktiken.
Barn är kompetenta individer som har förmåga att själva reflektera, uttrycka sig och utöva en
påverkan på sin egen situation men också på samhället. De har möjlighet att utveckla dessa
inneboende förmågor om vi låter dem och ger dem medel till att göra detta.
34
Referenslista:
Barnens rätt i samhället (2014). BRIS tilläggsrapport till FN. Stockholm: Barnens rätt i samhället (BRIS)
Barnens rätt i samhället (2016). Räknas det här som våld? En rapport om våld mot barn utifrån Bris stödjande
kontakter. Stockholm: Barnens rätt i samhället (BRIS)
Barnombudsmannen (2000). Mänskliga rättigheter för barn: Ett informationsmaterial om FN:s konvention om
barnets rättigheter. Stockholm: Gothia AB
Bartley, Kristina (2001). FN:s konvention om barnets rättigheter: Om perspektiv och innehåll med relevans för
skolan. Utbildning och demokrati,10(2), s. 25–37
Bell, Judith & Waters, Stephen (2016). Introduktion till forskningsmetodik. (5., [uppdaterade] uppl.) Lund:
Studentlitteratur
Denk, Thomas (2002). Komparativ metod: förståelse genom jämförelse. Lund: Studentlitteratur
Elvstrand, Helene (2009). Delaktighet i skolans vardagsarbete. Linköping: LiU-Tryck
Englundh, Elizabeth (2009). Barnets bästa i främsta rummet: En pedagogisk utmaning? En guide till
konventionen om barnets rättigheter. Stockholm: Liber AB
Gustafsson, Lars H (2011). Förskolebarnets mänskliga rättigheter. Lund: Studentlitteratur AB
Gren, Jenny (2007). Etik i pedagogiskt vardagsarbete (3:e upplagan). Stockholm: Liber AB
Halldén, Gunilla (2007). Barndomssociologi och möjligheten av ett psykosocialt perspektiv. I Halldén, Gunilla
(red.), Den moderna barndomen och barns vardagsliv (s.25–40). Falun: ScandBook
Hobohm, Susanne (2003). Barnets rätt. Stockholm: Liber AB
Lindgren, Anne-Li & Halldén, Gunilla (2001). Individuella rättigheter; autonomi och beroende – Olika synsätt
på barn i relation till FN:s barnkonvention. Utbildning och demokrati,10(2) s.65–79
Lpfö98 (2016). Läroplan på förskolan. Reviderad 2016. Stockholm: Skolverket
Lundgren, Ulf P. (2014). En utbildning för alla: skolan expanderar. I Lundgren, Ulf P. Säljö, Roger & Liberg,
Caroline (red.), Lärande skola bildning: Grundbok för lärare (s.637–662). Stockholm: Natur & Kultur
Olsson, Åsa (2012). Barns förhållningssätt till regler som uttryck för levda medborgarskap. Karlstads
universitets pedagogiska tidskrift, 8(1), s.101–120
Qvarsell, Birgitta (2003). Barns perspektiv och mänskliga rättigheter: Godhetsmaximering eller
kunskapsbildning?. Pedagogisk forskning i Sverige, 8(1–2), s.101–113
Rapp, Stephan (2014). Skolans lagar och förordningar: det legala ramverket. I Lundgren, Ulf P. Säljö, Roger
& Liberg, Caroline (red.), Lärande skola bildning: Grundbok för lärare (s.637–662). Stockholm: Natur &
Kultur
Socialdepartementet (2010). Strategi för att stärka barnets rättigheter i Sverige: Faktablad. Stockholm:
Socialdepartementet
Socialstyrelsen (2016). Utreda barn och unga: Handbok för socialtjänstens arbete enligt socialtjänstlagen.
Falun: Edita Bobergs AB
Socialstyrelsen (2014). Till dig som är skyldig att anmäla oro för barn: Information för dig som är
anmälningsskyldig enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen. Stockholm: Socialstyrelsen
Stalfelt, Pernilla (2009). Alla barns rätt: en bilderbok om Barnkonventionen. Stockholm: Rabén & Sjögren
Sverige (2013). Skollagen (2010:800): med Lagen om införande av skollagen (2010:801). (3., [rev.] uppl.)
Stockholm: Norstedts juridik.
Thelander, Nina (2004). Barnets rättigheter i skolan: omsorg eller rättvisa? I Colnerud, Gunnel & Hägglund,
Solveig (red.), Etiska lärare – moraliska barn: Forskning kring värdefrågor i skolans praktik:
Värdepedagogiska texter II (s.60–75). Linköping: UniTryck
UNICEF Sverige (2009). Barnkonventionen: FN:s konvention om barnets rättigheter. Stockholm: UNICEF
Sverige
UNICEF Sverige (2014). Barnkonventionen i en låda: inspirationsmaterial för pedagoger i förskolan och
skolan. Stockholm: UNICEF Sverige
UNICEF Sverige (2016). Rättighetsbaserad skola. Stockholm: UNICEF Sverige
Westlund, Kristina (2010). Demokrati i förskolan. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (red.),
Utbildningsvetenskap för förskolan (s.83–100). Stockholm: Natur & Kultur
35
Bilaga
(https://unicef.se/skolor/bestall-skolmaterial)