En tidning om SL-trafiken

Nr 4 2009

Var dags arbete

En dag på depånMia stortrivs med sitt gäng mekaniker på Söderhallen. Sid 4 – 5

Stabilt på Röda linjenLaga fel i elsystemet eller fixa dörrar – linjereparatör Putte ska kunna allt. Sid 6 – 7

Platta hjul blir rundaVid tre millimeters förslitning tas X60-tågen in för omsvarvning. Sid 14 – 15

13550_HR4_2009.indd 1 2009-12-01 08.58

2 HELA RESAN

LedareVar dags värdefulla arbete

Foto Janne Danielsson

SLs vision är att underlätta människors vardag och bidra till en mer att-raktiv Stockholmsregion. Visionen ger oss en inriktning för arbetet på både kort och lång sikt.

Framtiden innehåller många satsningar som kommer att öka kollek-tivtrafikens kvalitet och kapacitet. Samtidigt tycker jag att det är viktigt att alla som i dag arbetar inom kollektivtrafiken får ett erkännande för det fantastiska arbete ni dagligen genomför, vilket även innefattar dyg-nets mörka timmar.

Varje dag läggs ett jättelikt pussel där allas arbete och insats behövs för hel-heten – utan ditt och alla medarbetares bidrag skulle inte våra 700 000 dagliga resenärer komma till och från arbetet, skolan, fritidssysselsättningar, mötes-platsen med mera.

Arbetet som görs var dag är inte var-dagligt. Det ska inte förväxlas med nå-got trivialt. Tvärtom, det är i allra högsta grad något som är av stor betydelse för resenärerna. Att resenärerna uppskattar SL-trafiken – med andra ord allas gemen samma arbete – bekräftas ock-så i de återkommande kundundersökningar som SL gör. Antalet nöjda kunder håller sig på en stabil nivå, 76 procent i oktober, föregående må-nader har det legat i spannet 76 – 77 procent.

Du som arbetar med kollektivtrafiken i vår region ska tillåta dig att känna stolthet över det arbete du utför – ditt arbete uppskattas. Du är en kugge i hjulet som får regionen att fungera – en kugge våra resenärer inte klarar sig utan.

I det här numret möter vi några medarbetare som arbetar för SL-trafiken och får ta del av just deras arbete var dag.

Göran GunnarssonVd AB SL

Sid 8 – 9 Rent hus i tunnelbananStartskottet har gått för MTR Stockholm. Nu ska 100 stationer storstädas.

Sid 10 – 11 DagbokenTrafikplaneraren Gunnar Friberg skriver om Waxholmsbolaget och kollektiv trafiken till sjöss.

Sid 12 – 13 Betalvärdar med brett uppdragErik och Dennis vet hur viktigt det är med service och social kontakt för resenärerna.

Sid 16 – 17 Ny teknik hjälper vid tuff tidplanAugusti 2010 är det trafikstart för första etappen av Spårväg City.

Sid 18 – 19 Full koncentration på TvärbananOvana bilister, tanklösa cyklister och fotgängare hör vardagen till för Annelie.

Sid 20 – 21 Viola ordnar en bra start på resanAktuella tidtabeller, klotterfritt och rent på 430 busshållplatser. Hon gör jobbet.

Hela resan Nr 4 2009, årgång sex Hela resan ges ut av AB Storstockholms

Lokaltrafik och kommer ut med fyra nr per år.

Tfn 08-686 1600 Fax 08-686 1444 E-post tidningen@sl.se

Postadress 105 73 Stockholm Besöksadress Lindhagensgatan 100

(T-bana Stadshagen/Thorildsplan)

Ansvarig utgivare Johan Nordgren, 08-686 1872

Chefredaktör Carina Kling, 08-686 1613 Redaktion Jan E Svensson

Hela Resan strävar efter att ge en allsidig och korrekt bild av SL-trafiken.

Åsikter som kommer till uttryck överensstämmer inte alltid med SLs policy.

Prenumeration Adressändringar anmäls alltid till respektive arbetsgivare eller

pensionärsförening. För övriga prenumerationsfrågor, mejla redaktionen:

tidningen@sl.se

Layout Jan E Svensson Tryckeri EO Grafiska AB Miljö ISO 14001:2004

ISSN 1652–1781 Upplaga 17 000

Omslagsbild Hans Ekestang

På bilden: Betalvärden Erik Meiss på Stockholmståg

Nästa nummer Utkommer 12 mars Manusstopp 29 januari

TEMA: VAR DAGS ARBETE

»Arbetet som görs var dag är inte vardagligt«Centralen

Sergels torg Nybroplan

Strandvägen

L

Djurgårdsvägen

13550_HR4_2009.indd 2 2009-11-27 13.28

HELA RESAN 3

TEMA VAR DAGS ARBETE Allt jobb som görs varje dag för SL-trafiken skulle kunna misstas som rutinmässigt. Från ett annat perspektiv är det ett väloljat maskineri som fungerar dag efter dag. Tack vare alla medarbetares insats har resenärerna en pålitlig kollektivtrafik.

Var dags arbeteIllustration Fingerprint Illustrationer

VAR DAGS ARBETE

13550_HR4_2009.indd 3 2009-11-27 13.24

4 HELA RESAN

VAR DAGS ARBETE

En dag på depån Två verkmästare leder och fördelar jobbet på Söderhallen. Dit hör service, plåtskador, byte av startmotor och allmänna fel av tusen olika slag.

Mia Söderström, en av de två verkmästarna, kom hit i juni 2008. Det är 25 år sedan hon bör-jade på SL. En kort provanställning som spärr-vakt, ledde mot en utbildning till tunnelbane-förare. Några år senare blev det busskörkort. Efter många år ute i trafiken sadlade hon om till trafikledare. Därefter följde andra kontorsar-

Söderhallen ansvarar för totalt 142 röda och blå innerstads-bussar. Här arbetar ett väl sammansvetsat gäng från Busslink med att serva och reparera.

Text Christer Lundmark Foto Melker Dahlstrand

Det är fullt upp på Söderhallen. Mekanikern Sad Smahi ska byta bränselfilter och byter några ord med chefen Mia Söderström.

13550_HR4_2009.indd 4 2009-11-27 13.24

HELA RESAN 5

beten som nattrafikledare, personal planerare, tidförare och arbete på löneavdelningen.

– Jag längtade efter mer omväxling och jag ville gärna jobba med bussar igen, berättar Mia. I den vevan såg jag en ledig tjänst som verkmästare och jag sökte. Att jag fick jobbet hänger nog samman med min långa erfarenhet av bussar ute i trafiken och att jag tycker om att samarbeta och ha med folk att göra.

Olika slags serviceMia har också huvudansvaret för reservdels-lagret och förrådet med inköp av verktyg, för-brukningsmedel, kläder och reklamationer.

– Vårt arbete handlar mycket om logistik av bussar och alla åtgärder på dom, som ska sam-ordnas.

Efter morgonrusningen återvänder en del bussar till garaget. Det är de som ska servas eller har så små fel att de klarade morgonens trafiktopp, men måste återvända för att lagas.

Förutom bussmekanikerna är det flera som behöver få tillgång till bussarna. Leverantören JMR ska serva kommunikationsutrustningen. SL Access-projektet sköter kortläsarna. Volvo har ett serviceavtal som med förskjutna inter-vall lägger beslag på alla ledbussar. Dessutom sker utbildningen av nya bussförare i linje-kännedom, mitt på dagen, vilket kräver 2 – 3 bussar.

– Som mest får vi ha 14 bussar kvar i garaget för service och lagning, betonar Mia, och det gäller alltså under rusningstrafik när alla bus-

sar behöver vara ute. Har vi fler trasiga bussar får vi låna från andra garage och om inte det går får vi betala böter.

Regelbunden grundserviceBussarna körs i snitt 1 000 – 1 500 mil per må-nad. De blå biogasbussarna är de som rullar mer och de genomgår en grundservice med bland annat oljebyte var tretusende mil.

De röda bussarna är av både biogas- och etanol typ. De som drivs med etanol måste genomgå en grundservice mycket oftare, var tusende mil.

Bussarna besiktigas en gång om året. Tre bussar i veckan tar då turen till Bilprovningen i Nacka.

Dagligt detektivarbeteDen som är bussmekaniker måste vara en skarp-sinnig felsökare. Ett dörrproblem kan handla om till exempel kondens i en fotocell eller kläm-skydd som har hamnat några millimeter ur posi-tion eller ett glappfel i elektroniken eller den där helt oväntade orsaken som kan ta en timme att finna.

– Inte en enda dag är den andra lik. Och det som gör det möjligt är en helt fantastisk perso-nal, utbrister Mia. Jag stortrivs här och vi har en jättebra stämning och sammanhållning.

När Mia började sin tjänst tog hon ett grund-ligt snack med var och en av de 19 bussmekani-kerna. Hon ville lära känna lite av den privata personen också. Om intressen, familj, barn och hur man såg på jobbet och trivdes.

– En attitydförändring har skett i och med att vi numera är en blandad arbetsplats med både män och en kvinna. Till exempel driver jag hårt att det är naturligt, viktigt och riktigt att män som har småbarn är hemma när det behövs.

En hel, ren och säker bussDet är trångt ute i trafiken och det märks på bussarna.

– Lackskador, skrapmärken och bortslitna reflexer är vanliga skador på bussarna, berät-tar Kari Kumpulainen, som är plåtslagare. Att lämna bort på lackning för småskador finns det varken tid eller ekonomi för. I stället sätter vi på självhäftande plast, som vi har special-beställt i den rätta blå och röda färgen. Så gör vi för att en handlackning, med färg här hos oss, bara klarar tio tvättar. Och bussarna tvät-tas varje dag.

De som tvättar, städar och tankar bussarna är garagets 14 rangerare. De ser också till att alla 142 bussar står på sina rätta platser för nästa dygns arbete. ▪

Mia Söderström, är en av två verkmästare på Söder-hallen.

13550_HR4_2009.indd 5 2009-11-27 13.24

6 HELA RESAN

VAR DAGS ARBETE

Läget? Frågar du en linjerepa-ratör så får du aldrig svaret: Det är lugnt!– I bästa fall är det stabilt, säger Ari ”Putte” Merisalo, en av sex ”störningsbekämpare” på Röda, Gröna och Blå linjen.

Text Bert Ola Gustavsson Foto Melker Dahlstrand

Vi har just lämnat Liljeholmen och kommuni-kationsradion i servicebilen skannar oavbrutet radiotrafiken på de tre tunnelbanelinjerna. Den här grå novembertisdagen är läget – tja, rätt stabilt.

Lite förlorade reseeffekter, en omaktivering av en vagn på bana tre, det vill säga Blå linje. Putte ägnar den lite uppmärksamhet innan fö-raren meddelar att tur 12 är på rull igen.

Tunnelbanevagnar är till stor del datorise-rade. Vad gör man när en dator krånglar? Rätt svar: starta om. ”Re-set” funkar ofta, om inte så dyker snart Putte upp på platsen.

Åtgärda snabbast möjligtEn ”störningsbekämpare” får inte vara främ-mande för något. Inte bara cyklar och kund-vagnar dyker upp på spåren, utan även någon gång en förrymd skurmaskin. Men allra mest handlar det förstås om fel i vagnarnas el-, trycklufts- eller datorsystem och då gäller det att vara snabb. Förseningar i tunnelbanan byg-ger sig stora på nolltid och Putte är alltid be-redd.

– I början hände det väl att jag stressade upp mig lite. Men man lär sig prioritera, säger han.

Just i dag sköter han Röda linjen och kolle-gan Andreas ”Adde” Ardsjö tar Grön och Blå linje. Nästa arbetspass byter de.

Denna vecka är förmiddagsskift och det var kolsvart när Putte lämnade hemmet i Märsta för att åka till Nyboda. Han vaknade redan vid fyratiden. Innan klockan sex krängde han på sig sin reflexöverströdda orangea overall och väst och ringde in till Trafikledningscentralen, TLC 2, i Liljeholmen att han var på plats.

Stabilt på Röda linjen

6 HELA RESAN

13550_HR4_2009.indd 6 2009-11-27 13.25

HELA RESAN 7

TBT, Tunnelbanan Teknik, står det på ryggen sedan början av november, då Tågia lämnade över.

Putte är beredd på alltVästen är fylld av prylar, viktigast är Fluken, multimetern, som han använder för att mäta strömmar med och söka efter elfel i vagnarna. Men i fickor och hällor finns också verktyg, reserv lampor, radio och mycket mer.

I bakluckan på servicebilen ligger reserv-delar av olika slag, allt från extra förarmikro-foner till en ryggsäck med tunga strömskor till C20-vagnar. Och så självhäftande plastfilm på rulle att tejpa över spräckta rutor så att de håller in till depån.

Jovisst kastas det sten på tågen. Ofta på helg erna.

I arbetsboken från i lördags är hela sidan fullskriven. Var femte helg jobbar Putte själv på alla tre linjerna. Då kan det bli hektiskt.

Det har hänt att han kört 20 mil i bil på en enda dag när det krånglat långt ute på linjerna.

gång hämtar oftast blåljusbilen honom. Men det händer inte varje dag, senast var det vid en rökutveckling i Bergshamra för några månader sedan.

Stabilt lägeVi stannar till vid TLC 1 vid Gullmarsplan och hälsar. Alla känner Putte som jobbat som stör-ningsbekämpare sedan 2003.

– Jag tycker om att meka med allt som går att meka med. En kompis i Märsta tipsade om verkstadsskolan i slutet av 1970-talet. Sedan dess har det varit SL för mig.

– Det är kamratskapet som gör det här job-bet kul och förstås att den ena dan aldrig är den andra lik, säger han.

”Komradion” är tyst på väg åter till Lilje-holmen tills en förare anmäler att en gren rasat ner på Gröna linjens spår vid Farsta. En annan bil är på väg.

Röda linjen har en stabil dag. ▪

Ari ”Putte” Merisalo, strax redo för nya larm med nödvändig utrustning i väst och overall som väger sina modiga 14 kilo.

Men i city tar Putte hellre tunnelbana. Det går mycket snabbare när han slipper köer och par-kering.

Innan vi hoppar in i servicebilen tar vi en tur med Röda linjen för att genskjuta ett mötande tåg som behöver kollas.

– Vi får byta 9.06 vid Östermalmstorg, säger Putte när vi kliver på vid Liljeholmen.

Jodå, han kan sin tidtabell. Tvärs över per-rongen vid Öster malmstorg rullar tåget mot Norsborg in mycket exakt och Putte låser upp förarhytten längst bak och går in.

En lapp från föraren berättar om misstänkta hjulplattor, slitmärken efter inbromsningar. Ojämnheterna kan dunka sönder rälsen och det är Puttes återkommande uppgift att med vana öron lyssna om sådana vagnar kan rulla vidare.

Den här gången är det falskt alarm. Putte fyl-ler i ”Får gå” och meddelar TLC via radio innan vi lämnar tåget.

Andra vardagsjobb är att byta trasiga lam-por och att fixa dörrfel, om det är dramatik på

13550_HR4_2009.indd 7 2009-11-27 13.25

8 HELA RESAN

VAR DAGS ARBETE

Magnus och pekar på plattformen där golven har slipats och polerats.

– Det märks verkligen att det blivit renare, det blänker som aldrig förr och vi har fått re-spons både från trafikanter och kollegor – spärrexpeditörer och servicevärdar, det här är ju deras arbetsmiljö också, säger Magnus.

– När man står och putsar papperskorgen, brukar det komma fram någon och säga ”åh vad fint det blir”. I vanliga fall städar vi ju på morgnarna, men nu är vi här hela dagen och putsar, de ser oss mer, säger Bosse.

Bosse Nyström och Kjell Klevborn gillar båda friheten med städjobbet, och att ingen dag är den andra lik.

Rent hus i tunnelbananHundra stationer på tre månader. När MTR Stockholm tog över driften av tunnel-banan efter Veolia Transport i november började man med att storstäda.

Text Viktoria Myrén Foto Melker Dahlstrand

– Det är mer putsning nu. I vanliga fall hinner vi mest bara sopa och tömma, säger städaren Kjell Klevborn, en i ”Team Alvik”.

Hans turkosgröna plasthandskar blåser ur fickan och ut på perrongen när en tunnelbana far förbi. Det är onsdag vid lunchtid och fullt med folk som rör sig genom tunnelbanan. Men för Kjell Klevborn, Bosse Nyström och Magnus Berendt, i Team Alvik är det en ganska vanlig dag på jobbet. Visserligen brukar de inte jobba på Slussen, utan de är hitlånade för att storstäda; putsa sopkorgar, väggpartier och

skrubba bort gamla avlagringar i rulltrappan. Sådant som man vanligtvis inte hinner med är prioriterat nu när hundra tunnelbanestationer ska fräschas upp.

Både resenärer och kolleger är positiva– På den här stationen är det en massiv insats, det här är verkligen en knutpunkt med bus-sar, tunnelbana, tåg, och mycket trafikanter i rörelse. Det är ingen slump att MTR väljer att starta den här satsningen med Slussen. Här kan man snabbt märka en förändring, säger

13550_HR4_2009.indd 8 2009-11-27 13.25

HELARESAN9

– Oftast är det en dam över sextio, säger Kjell.

– Och de med barnvagn, de tycker det har blivit så rent i hissarna, säger Bosse.

Alla tre jobbade de för Veolia Transport ti-digare och än har de inte märkt någon större skillnad på arbetsgivaren.

– Men MTR har ju deklarerat att de ska satsa mer på städningen, anställa fler. De har verk-ligen slagit sig för bröstet, så jag hoppas att det blir så, säger Magnus när vi tar rulltrappan upp och han pekar på avlagringarna som han skrubbat bort med borste på höger sida.

På vänster sida är det fortfarande mörka rän-der vid avbalkningarna.

Men han är tveksam till om man når målet på tre månader. Bara Slussen har tagit två veckor.

– Jag kan känna att det är optimistiskt, men vi gör så gott vi kan.

ArbetskamraternaviktigdelavjobbetTidigare jobbade han som tunnelbane förare, men tyckte att det blev för stressigt.

– Där är det ju sekundpassning som gäller, här är man något friare, plus att jag tycker om att röra på mig, här är man hela tiden i rörelse, säger han och sveper en imaginär mopp fram-för sig i luften.

Bosse säger att det bästa med jobbet är frihe-ten, att ingen dag är den andra lik.

– Förr hade en person kanske fem stationer att städa, då hade man knappt arbetskamrater, nu träffar man kollegor varje dag, det blir mer socialt.

Han jobbade på flyttfirma tidigare, men när det blev mindre och mindre jobb slutade han och började på Veolia Transport, det var två och ett halvt år sedan. Ungefär i samma veva bytte Kjell från flygplansstädning till tunnelbanes-tädning.

– En av de stora fördelarna med jobbet är arbetskamraterna. Det är inte alltid det är värl-dens roligaste att städa tunnelbanan, men om man inte jobbade med folk som man trivs med skulle det vara väldigt mycket sämre. ▪

När trivs du bäst på jobbet?Text HenrikEmilson Foto HansEkestang

SaraLjungö, praoelev på Servicecenter, Stockholms­tåg, Centralstationen– Jag började i dag och har bara varit här i någon timme. Fast bäst hittills har varit att prata med min kollega Susanne.

NawrozMardan, arbetsleda­re/tågvärd, Stockholmståg, Centralstationen– Jag trivs bäst när jag får vara med arbetskollegorna eller när jag jobbar med personalärenden. Men mest trivs jag när känner att jag har gjort någon annan nöjd.

KatjaDworén, lokförare, Stockholmståg, Central­stationen– När det är omväxling på jobbet, som att klargöra tåg på bangården eller att köra olika sträckor. Favoritsträck­an är Nynäshamn och Gnesta, för den får jag inte köra så ofta.

MathiasRotevall, klotter­sanerare, MTR, T­Centralen– Jag gillar när det är mycket att göra och det är fullt upp.

– Jag är i vanliga fall vid Fridhemsplan där ingår jag också i en grupp med specialkompetens som får göra specialjobb. Vi har spår­behörighet och får jobba inne i tunnlarna ibland. Sådant är extra roligt.

RitaRajapaksha, SL­Center, T­Centralen– När det är högt tempo och puls och jag har mycket att göra. Då går tiden också fort.

– Jag tycker också det är roligt med alla möten och människor som kommer hit som vi får hjälpa.

KerstinStrömberg, plattformsvärd, MTR, T­Centralen– Det gör jag hela tiden från det att jag kommer och sen går hem.

– Jag gillar att jag kan hjälpa människor och det kommer fram folk hela tiden. Jag trivs också för att den ena dagen inte är den andra lik. Det är ständigt variation.

HR4-2009 9 2009-11-30 16.39

10 HELA RESAN

DAGBOKEN

DagbokenText Gunnar Friberg Foto Melker Dahlstrand

Hur viktig ”hela resan” är för resenärerna i vardagen vet trafik-planeraren Gunnar Friberg på Waxholmsbolaget.

I skärgårdstrafiken är nödvändigheten av fungerande anslutningar om möjligt ännu mer påtaglig. Fungerar inte passningen mellan en SL-buss och kvällens enda Waxholmsbåt är katastrofen ett faktum. Och inte bara för kol-lektivtrafikanter. Waxholmsbolaget förvaltar också de bilburnas förtroende från den punkt där landsvägen tar slut.

MåndagPå morgonen fick jag ett bevis på hur det kan gå om ”Hela resan” inte funge rar. En av våra trogna passagerare hade hört av sig. Hon pendlar dagligen mot strömmen, från en bryg-ga i Nacka till arbetet i Vaxholm. Med flextid och chefens goda minne är det möjligt större delen av året och en rogivande inramning av arbetsdagen.

En morgon var ett tidigt kontorsmöte bokat. Att resa omvägen via Stockholm lockade inte. I stället hamnade båttidtabellen under luppen.

Passageraren – vår vardagshjälte – tog cy-keln till Norra Lagnö, därifrån den privata bil-färjan till Östra Tynningö, bussen över ön till norra bryggan och därifrån Waxholmsbåt till

Vaxholm. Men redan vid Lagnö sprack planen. Färjans avgångstid stämde inte riktigt i tidta-

bellen. Vår vardagshjälte fick ta nästa färja och lifta med bil till norra bryggan, bara för att se Waxholmsbåten försvinna i diset med det häg-rande resmålet som fond. Efter 20 minuters språngmarsch till västra bryggan, där lycka des hon genskjuta sin vanliga morgonbåt.

Genom trafikledaren Per Jahnberg fick vi se-dan kontakt med vår vardagshjälte som nu får åka en månad på Waxholmsbolagets bekost-nad. Men redan nu lägger hon pussel för att under vintern varje dag göra den annorlunda färden via Tynningö till sin egen hela resa.

TisdagÅtta tisdagar årligen samlas Waxholmsbola-gets styrelse till sammanträde, i allmänhet på rederikontoret, ibland på en av skärgårdens konferensanläggningar. Som protokollsekre-terare har jag förmånen att lära känna de folk-valda och konstaterar att många har ett stort engagemang för skärgården och Waxholms-bolagets verksamhet.

Tisdagens sammanträde var ganska odra-

matiskt. Förutom ekonomiska genomgångar kunde vi tjänstemän glädja styrelsen med mycket fina passagerarsiffror under 2009.

Aldrig sedan 1909 har det rest så många människor på Djurgårdsfärjan i september som i år. Och i skärgården reste man mer än någonsin under en oktobermånad.

Den 16 december döps vårt nya fartyg som ska heta Nämdö, en lika högtidlig som ovanlig händelse för en rederistyrelse.

När tisdagen går mot sitt slut sitter jag med min kollega John Lindqvist och funderar över hur nya Nämdö lämpligen ska efterträda Wax-holm I.

Med 26 år på nacken är ”Ettan” en aningen ärrad året runtbåt, men snabb och smidig är hon.

Men vinterfredagarna har varit långa och snärjiga för både båt och besättning. Nu är frå-gan om vi vågar ge Nämdö samma hårda pro-gram. Bäst kanske att låta Vindöga gå upp från Stavsnäs för att ta mellanturen på Möjatraden.

En av fördelarna med att tillhöra en liten arbetsplats är att alla avdelningar ligger inom hörhåll, trots att vi har traditionella kontors-

13550_HR4_2009.indd 10 2009-11-27 13.25

HELA RESAN 11

rum med tjocka väggar från 1873. Tekniska avdelningen sitter fyra meter från mig, så tis-dagsmorgonens suck från min kollega Indrek Pöldma hördes tydligt. Han hade just slagit upp en teknisk rapport från inspektionen av en av våra tre veteranfartyg.

Gammal kärlek rostar inte, men enligt rapporten stämmer inte ordspråket alltid på hundraåriga Waxholmsbåtar. Sedan vi hade konstaterat att även yngre fartyg drar på sig skavanker, steg dock Indreks humör.

De tre kulturhistoriska båtarna, två av dem ångdrivna, utgör bilden av Waxholmsbolaget och blir alltmer populära och unika, så nog är en klassisk Waxholmsbåt värd en grundlig rundsmörjning efter 109 år.

OnsdagPå onsdagen bestämde vi oss för när ång-båtarna sätts i trafik till våren.

Sommarens broschyrer förbereds redan och många grupper planerar sina utflykter i skär-gården i god tid. Då vill man gärna åka någon av våra två ångbåtar. Eftersom ångbåtarna ingår i den reguljära trafiken är det bäst att vi

sätter in dem på turer där man äter mycket ång-båtsbiff.

TorsdagUtöver båttrafikens fyra tidtabellsperioder blir det variationer på temat både vid jul och påsk. Några områden har bara vintertrafik i sam-band med helgerna och sportlovet, och de som har sportstuga på dessa öar hör vi ofta av i god tid.

Hela helgen kan stå och falla på om vi ger en ögrupp utan bofast befolkning helgförbin-delser. Och visst gör vi det. Dessa jämförelsevis missgynnade trafikantgrupper tillhör de mest tacksamma. När sportlovsbåten, med varma salonger och cafeteria dyker upp i en nybruten isränna, är inget öga torrt.

FredagI dag, samlades en grupp för att lägga sista handen vid Trafikförsörjningsplanen, ett nytt årligt dokument som alla länshuvudmän ska sätta samman. Waxholmsbolaget och SL sam-lar sina planer i ett gemensamt dokument.

Ombord på Waxholm I fick jag en pratstund

med Hans Anderson, befälhavare ombord se-dan båten var ny 1983. Han hade funderingar över jultrafiken till Örsö-Edö. Att vika en stund för samtal med besättningar tillhör de möjlig-heter i vardagen jag uppskattar mest. När heten till fartygen och till de entreprenörer och be-sättningar som kör åt Waxholmsbolaget är en tillgång som man inte nog kan uppskatta.

Åter på rummet har omslaget till vinter-tidtabellen levererats. Den färdiga bilden ger mig signalen att sända in hela tidtabellshäftet för tryck, men den här gången också att ar-betsveckan är slut. Vad passar bättre än att på vägen hem vinka av ett par skärgårdsbåtar på Strömkajen. ▪

13550_HR4_2009.indd 11 2009-11-27 13.25

12 HELA RESAN

VAR DAGS ARBETE

Betalvärdar med brett uppdragDe är ofta först på plats vid en olycka och har minskat antalet plankningar i pendeltågstrafiken. Att vara betalvärd handlar minst lika mycket om service och medmänsklighet, som att hjälpa förbi resenärer i spärrarna.

Text Josefin Ekman Foto Hans Ekestang

hjälper en bortkommen landsortsbo att hit-ta rätt. Sedan ett år tillbaka är han en av Stock-holmstågs 22 betalvärdar.

– Det är när det är som stressigast eller när något går fel som vi jobbar som mest. Visst är det trist när det är kaos, men det är då vi gör som mest nytta.

Sedan funktionen infördes 2006 har betal-värdarna gjort mycket för att öka tryggheten och servicen i pendeltågstrafiken.

– De hjälper till att dirigera människor vid större störningar, underlättar passering vid spärrarna, rapporterar bråk och skadegörelse och tar hand om olyckor. Resenärerna efterfrå-gar synlighet och närvaro och det kan värdarna ge. Det ger i sin tur en trygghet, säger Erica Hammarstedt, driftchef på Stockholmståg.

Samtliga värdar har en väktarutbildning i grunden, som de har byggt på med kurser i konflikthantering, kundservice och första hjäl-pen.

– Det är ett väldigt varierande yrke. Det är antagligen därför vi trivs så bra, säger Dennis.

På Stockholmsmässan i Älvsjö har årets Tand-läkarmässa just dragit igång, och på perrong 13-14 på Centralstationen försöker hundra-tals mässbesökare nu hinna med tåget. Det är stressigt, varmt och luktar fuktig ylle.

Mitt i kaoset i spärrarna står Erik Meiss och är lugnet själv. Han ler uppmuntrande mot de förbipasserande, stämplar förköpsremsor och

Erik Meiss och Dennis Pettersson (till höger) med kollega hjälper barn som förirrar sig och finns till hands för resenärerna i vimlet på de mest trafikerade pendeltågs stationerna.

13550_HR4_2009.indd 12 2009-12-01 08.59

HELARESAN13

Som bärare av gula västar med SL-emblem på ryggen är betalvärdarna ofta de första som resenärerna ser. Det gör att de får motta både ris, ros och ett hundratal frågor varje dag. Ofta av personlig karaktär, som vilket museum de själva skulle rekommendera.

– Visst blir vi slagpåsar. Då gäller det att lyss-na och att aldrig börja argumentera. Jag kan förbättra hans eller hennes dag bara genom att ge medkänsla, säger Dennis.

Gerserviceochsocialkontakt– För vissa är vi den enda sociala kontakten

de får under dagen. På så sätt fyller vi samma funktion som en bartender, säger Erik Meiss.

Visst är intäkter – att ta betalt av resenärer – en del av arbetet, men minst lika viktig är ser-vicebiten.

För att effektivisera resan ut till sina fasta po-sitioner har de på senare tid blivit mer rörliga i tåget.

– Vi pratar med resenärer, rapporterar klot-ter och plockar upp skräp. När Agda, 90 år, sä-ger ”Det är så skönt när ni är här”, värmer det. Sådant kan man leva på länge, säger Dennis.

Betalvärdarna arbetar alltid i par mellan klockan 06.45 och 19.15 i antingen ett förmid-dags- eller eftermiddagspass. Under förmid-dagarna står de på länets mest trafikerade pendeltågsstationer, för att till lunch åka in till Stockholms central.

DååkerorangeavästenpåDär står sedan arbetsstyrkan resten av dagen – såvida det inte inträffar något som kräver in-satser på annat håll. Det kan exempelvis vara

ett avbrott eller en större mässa som snabbt kräver att deltagarna kan passera spärrarna så att de inte stör övriga resenärer.

Vid större störningar i trafiken drar betalvär-darna på sig orange västar för att bättre synas och dirigera resenärerna till ersättningsbussar.

Kontinuerlig trafikinformation får de hela tiden som sms i sina mobiltelefoner.

– Det är alltid roligt att komma till jobbet. Vi har en väldigt bra gemenskap och många kom-mer från olika länder. Det är väldigt praktiskt inte minst på sommaren med alla turister. Vi har till och med en kille som kan teckenspråk, säger Erik.

Varierandedagar– Ingen dag är den andra lik. Det gör att det all-

tid är spännande att gå hit, säger Dennis.Ena stunden lindar han huvudet på någon

som ramlat i rulltrappan, i nästa felanmäler han en trasig spärr. Erik tycker att mässor trig-gar igång arbetsglädjen mest av allt.

– Då är alla engagerade och arbetar mot ett gemensamt mål för att det ska fungera. Det är tempo och snabba beslut, vilket är en utma-ning.

Genom åren har han blivit en riktig person-kännare.

– I dag kan jag direkt se vilka resenärer som ska exempelvis till Tandläkarmässan, säger Erik och skrattar. ▪

”Detgälleratthelatidenanpassasigeftersituationen.Viärikontaktmedvardagsresenärer,världsresenä-rer,stressademänniskorochdesomaldrigtidigareharåktpendeltåg”,sägerErikMeiss.

HR4-2009 13 2009-11-30 17.08

14 HELA RESAN

Kent Johansson, trafikvärd, Busslink, Slussen– En höjdpunkt på dagen är när man pratar med kollegorna under lunchen. Men det är också roligt när man pratar med alla

trafikanter. Man måste ha en viss social förmåga och lokal kännedom, det är roligt att få hjälpa människor till dit de ska.

Zazan Sanli, bussförare, Busslink, Slussen– Jag trivs som allra bäst när jag har fasta arbetsti-der så jag vet när jag börjar och slutar och att det är samma tider varje dag. Det kan vara svårt

ibland när man börjar olika och slutar sent en kväll, för att börja tidigt nästa morgon. Jag gillar när jag har rutiner.

Christer Frick, lokförare, Saltsjö banan, Veolia Transport, Slussen– Det får inte vara för lugnt. Det bästa är när man är lite småstressad, gärna att man ligger lite efter i tidsschemat så man för köra i kapp. Jag vill känna att man jobbar.

Nirob Ahmed, lokal-vårdare, MTR Stockholm, Slussen– Jag trivs bäst på morgonen vid sju, halvåtta då folk börjar åka under rusningen. Jag gillar när det är mycket folk omkring mig och i rörelse. Då blir det en viss puls.

VAR DAGS ARBETE

När trivs du bäst på jobbet?Text Henrik Emilson Foto Hans Ekestang

Platta hjul blir rundaEtt pendeltåg som bromsar vid spårhalka kan drabbas av hjul-platta. Då gäller det att snabbt få in vagnen för omsvarvning av skadade hjul. Annars kan boggie, motorer och räls ta stryk av dunk och vibrationer från obalansen.

Text Sten Holmberg Foto Ulf Lodin

Vagnar med skadade hjul körs omgående till Euromaints underhållsdepå i Älvsjö, som sva-rar för underhållet hos Stockholmståg. Före-taget tog över SJ:s gamla verkstäder när SL lade ut drift och underhåll på olika entreprenörer.

Hjulplattor uppstår framför allt vid spår-halka under oktober – december. Hjulet låser sig vid bromsning, kanar på rälsen och får en platt slityta. En hjulplatta hörs som ett tydligt dunkande i vagnen.

När Bert Carlsson svarvar hjul till pendeltågen är delar av en millimeter avgörande.

Visserligen har pendeltågsvagnarna fast-bromsningsskydd för hjulen, ungefär som ABS för bilar, men det fungerar inte fullt ut alla gånger.

– I år har det hittills varit ganska lugnt, men man vet aldrig när spårhalkan slår till. Då blir det stressigt om många vagnar kommer in samtidigt, säger Bert Carlsson, lagbas för hjulsvarvningen hos Euromaint, där han svar-var på heltid sedan åtta år tillbaka.

13550_HR4_2009.indd 14 2009-11-27 13.26

HELA RESAN 15

Bert har varit med sedan SJ-tiden och har i dag arbetat 35 år i verkstaden.

Det är i en äldre tågtunnel i anslutning till verkstadshallen som svarvningen sker. Hur lång tid det tar för Bert att svarva ett hjulpar beror på skadans omfattning. En dryg timme är normalt.

Specialsvarv som arbetar underifrånFörberedelserna innan tar även de runt en tim-me. Apparater mäter automatiskt olika värden som hjulomkrets, avstånd och så vidare och värdena visas sedan på en skärm.

Arbetet sker under vagnen i en så kallad under golvsvarv. Båda hjulen sitter kvar på ax-eln under tiden och svarvas samtidigt.

Stålet i hjulen och rälsen har samma hård-het, för att slita varandra jämnt. Men när en hjulplatta uppstår, härdar stålet ytterligare av friktionsvärmen och blir betydligt hårdare.

– Av säkerhetsskäl måste arbetet utföras av två personer, säger Horacio García, som sedan ett drygt år tillbaka svarvar, när han inte byter boggies eller hjul i vagnhallen.

Hjulen svarvas, mäts och finsvarvas sedan. Ibland krävs ytterligare en omgång innan ska-dan är borta och hjulet är absolut runt och slity-tan glänser som silver.

Vid svarvningen vrider sig långa spiraler av rakbladsvasst stål ut från svarvstålet under rök-utveckling. Några gnistor syns inte och ingen kylning krävs eftersom den stora hjulmassan tar upp merparten av värmen.

Tre millimeters slitage kräver omsvarvning– Vårt mål är att en vagn som kommer in, ska vara ute igen samma dag. Tre arbetslag arbetar ständigt natt och tre lag under dagtid, säger Bert.

Tidigare monterades hjulaxlarna bort innan svarvningen, vilket gjorde arbetet betydligt mer tidsödande.

Förutom akut omsvarvning vid hjulplattor, görs också ett löpande underhåll. Hjulparen på alla tåg ses bland annat över dagligen.

Efter cirka tre millimeters förslitning svar-vas hjulen till X60-tågen om. Motsvarande för X10-tågen är runt fem millimeter.

Varje X60-vagn har tre motorgrupper med två hjulpar i varje boggie plus två löphjul – det vill säga sammanlagt fjorton hjul.

Vid omsvarvning måste alla fyra hjulen i en grupp svarvas om, eftersom de inte får skilja alltför mycket i diameter.

Nya hjul på ett X60-tåg har en diameter på 850 mm. När de har svarvats ned till 780 mm måste de kasseras. Ett hjul håller i runt fem år och då har det rullat åtskilliga tiotusentals kilo-metrar i Stockholms pendeltågsspår. ▪

Under svarvningen kröker sig svarvstålet som rakbladsvassa serpentiner.

13550_HR4_2009.indd 15 2009-11-27 13.26

16 HELA RESAN

VAR DAGS ARBETE

Ny teknik hjälper vid tuff tidplanI september började mark-arbetena för den första etappen av nya Spårväg City ute vid Waldemarsudde. Trafikstarten är planerad till augusti 2010 och alla markarbeten ska vara klara redan i maj. Det innebär en pressad byggtid.

Text Gunilla Schönning Illustration Creative friends AB

– För att klara tidplanen har vi valt en extremt snabb byggmetod med färdiga betongblock, förklarar Per Drago, projektledare för etapp ett av Spårväg City.

Tanken med Spårväg City är att den på sikt ska binda samman stadsdelarna mellan Värta-hamnen och Hornsberg. Genomförandebeslut för den första etappen är taget och arbetet har redan börjat.

Etapp ett innebär att den befintliga ba-nan från Waldemarsudde till Norrmalmstorg byggs om och förlängs med en helt ny bandel från Nybroplan till Sergels torg.

Omfattande markarbeten startade redan i september. Ytliga rör och ledningar flyttas, sänks eller läggs i skyddsrör, nya plattformar, hållplatser, signalsystem och växlar förbereds. Gångbanan utanför Berzelii park är borttagen och i stället går man genom parken, trottoar-kanter flyttas och spåren dras isär för att bre-

dare moderna vagnar ska kunna mötas. – Vi ska flytta på varenda gatsten mellan

Nybroplan och Sergels torg, förklarar Per.

Räls på sex veckorRälsen kommer att läggas i färdiga betong-block, en metod som valts just för att den går väldigt snabbt. När blocken börjar läggas ut har Per och hans organisation sex veckor på sig att lägga ut rälsen. De börjar på långfreda-gen nästa år och den 31 maj ska markarbetena vara klara.

– Trafikstarten går i augusti, men vi måste vara klara redan i maj innan staden börjar sina förberedelser för kronprinsessans bröllop. Det har satt extra stor press på vår tidplan.

Centralen

Sergels torg Nybroplan

Strandvägen

L

Djurgårdsvägen

Etapp ett i Spårväg City blir 3,4 kilometer lång och sträcker sig mellan Waldemarsudde och Sergels torg. Sträckan får 13 hållplatser, varav tre är nya.

13550_HR4_2009.indd 16 2009-11-27 13.26

HELARESAN17

VAR DAGS ARBETE

På delar av sträckan arbetar man nu tvåskift för att minska trafikstörningarna. Två nätter stängs trafiken av helt mellan Norrlandsgatan och Nybroplan och under en tiodagarsperiod kommer trafiken att vara enkelriktad.

– Tiden är det absolut svåraste i det här pro-jektet, konstaterar Per.

SpårvagnarnafårgrönvågDen helt nya bansträckningen på cirka 600 meter mellan Nybroplan och Sergels torg är komplicerad också med tanke på alla bil-, gång- och cykeltrafikanter som rör sig i områ-det.

Hamngatan får två spårvagnshållplatser och Per förklarar att vagnarna kommer att få en uppskattad hastighet på ungefär 30 kilometer där de går i blandtrafik.

– Trafiksignalerna föreslås prioritera kollek-tivtrafik, som får grön våg ungefär på samma sätt som spårvagnarna i Göteborg.

EnnydepåplanerasRedan före jul börjar arbetet med att utöka Al-kärrsdepån på Djurgården. Den rymmer i dag fyra spår, men får efter utbyggnad plats för sex spår. Ytorna i depån är begränsade. Det inne-bär att nuvarande utrymme för administration flyttas upp en våning och ger plats för två nya spår i bottenplan. De nya vagnarna behöver nya verkstadsplatser eftersom moderna spår-vagnar har tekniken placerad på taket. Även det arbetet ska vara klart i maj.

– Museivagnarna kommer att gå parallellt med nya spårvagnar, påpekar Per. Båda vagns-typerna kommer att trafikera den här delen av Spårväg City.

På sikt behöver Spårväg City en större depå.Diskussioner om lämplig placering pågår. ▪

HärpublicerasaktuelltfrånWaxholmsbolagetochtrafikföretaginomSL-trafiken.Vartochettsvararsjälvförinnehållet.

SWEBUSSwebusbyternamntillNobinaSedan 1 december 2009 har Concordia Bus-kon-cernen, inklusive Swebus, en ny gemensam identi-tet. Däremot berörs inte den svenska expressbuss-verksamheten Swebus Express av namnbytet.

– Den viktigaste förändringen är inte namn bytet, utan att vi enar hela koncernen under en ge men-sam identitet med starkt fokus på att förenkla män-niskors vardagsresor, säger Jan Bosaeus, vd för Swebus.

– I en allt mer konkurrensutsatt och avreglerad marknad måste vi vara tydligare med vilka vi är. Vi måste bli mer attraktiva för våra slutkunder. Och vi måste fortsätta att stå längst fram i utvecklingen av framtidens kundanpassade kollektivtrafik. Det gör vi bäst tillsammans, under ett gemensamt varu-märke i en stark nordisk koncern, säger Henrik Dagnäs, marknadsdirektör på Swebus. ▪

WAXHOLMSBOLAGETNyttvinterfartyg

Waxholmsbolagets nya vinterfartyg Nämdö prov-kördes för första gången utanför byggnadsvarvet i finska Nystad den 11 november. Fartyget väntas till Stockholm i slutet av november och kommer att döpas formellt den 16 december.

Nämdö kommer i vinter att trafikera mellersta skärgården, med de flesta turerna i området kring Vaxholm.

VEOLIATRANSPORTTreglädjandenyheterförlokalbanornaTvärbanan blev en riktig snabbspårväg den 19 ok-tober. Efter nästan tio års väntan, började spårvag-narna att köra i 80 kilometer i timmen. Premiären har varit särskilt efterlängtad av spårvagnsförarna som har fått köra i maximalt 50 kilometer i timmen på den bitvis väldigt raka banan.

På grund av olika tekniska orsaker har det tidiga-re inte varit möjligt att köra så fort.

Nu är det lättare för spårvagnarna att hålla tidta-bellen och körningen blir jämnare.

NOTISNYTT

På Nockebybanan rullade den sista gamla spår-vagnen från 1944 i trafik den 14 juni. Sedan dess trafikeras banan enbart med nya låggolvsspårvag-nar.

Vid en presskonferens den 21 oktober meddela-de SLs styrelseordförande Christer G Wennerholm och kommunstyrelsens ordförande på Lidingö, Paul Lindquist, att Lidingöbanan ska moderniseras och nya vagnar köpas in. Upprustningen ska vara klar 2014. ▪

ROSLAGSTÅG

HelaRoslagsbananupprustadUpprustningen startade efter beslutet att behålla banan 1983 och har genomförts i många små dele-tapper. Under de senaste åren har arbetet skett med en större grundlighet än tidigare och banan är nu i toppskick. Under de kommande åren kommer avstängningar ändå att ske. Nu byggs nya dubbel-spårssträckor och även om SL försöker att undvika att stänga av banan, måste detta ske ibland. När-mast i tur står dubbelspår Åkers Runö – Åkersber-ga.

Under vintern och våren byggs Kragstalund om till station. Ett nytt spår byggs väster om det nuva-rande spåret. Växlarnas läggs in nattetid och i bör-jan av juni kopplas signalanläggningen in. Under sommaren körs tågen på det nya spåret, när den gamla plattformen rustas upp och till hösten kan stationen användas för tågmöten. ▪

ARRIVATillgängligtrafikförallaArriva har påbörjat förar utbildningen ”In-siktsfullt bemötande av resenärer med funk-tionsnedsättning”.

Sveriges Riksdag har satt upp målet och

SL har beslutat att tillgänglighetsanpassa länets kollektivtrafik senast år 2010.

Alla medarbetare måste göra vad de kan för att uppnå målet. Utbildningen består av både teori och praktiska övningar, där förarna själva får pröva på hur det kan vara att resa i trafiken med olika typer av funktionsnedsättning.

Hos Arriva är Göran Johansson och Lars Grahm ansvariga för utbildningen och säger: ”Förarna tycker att utbildningen är mycket nyttig och att den skapar en ödmjukare inställning till resenärer med funktionsnedsättning”. ▪

Foto Lars Grahm

Foto Waxholm

sbolaget

HELARESAN17

HR4-2009 17 2009-11-30 17.10

18 HELA RESAN

VAR DAGS ARBETE

Full koncentration på TvärbananSoluppgång över Gröndalsbron tillhör vardagens guldkant för spårvägsföraren Annelie Thännegård. Hon uppskattar både jobb och arbetskamrater, men undrar ibland om spårvagnar är osyn-liga.

Text Gunilla Schönning Foto Melker Dahlstrand

Många barn – med pappor – vill gärna titta in i förarhytten, säger Annelie Thännegård på Veolia Transport.

13550_HR4_2009.indd 18 2009-11-27 13.26

HELA RESAN 19

FÄRDTJÄNSTKORTET SL ACCESS

Nu får också Färdtjänstens resenärer SL Access-kort. Sedan 1 juli 2009 är Färdtjänstens verksam-het, förutom myndighetsutövningen, en del av SL.

Kortet blir personligt i likhet med det gamla färdtjänstkortet, då det förses med innehavarens namn, foto och kundnummer. Det gäller för såväl färdtjänstresor som resor i SLs hela linjenät. En medföljare, oavsett ålder, får följa med gratis i SL-trafiken.

Det är tillståndets giltighetstid som avgör hur länge Färdtjänstens SL Accesskort ska gälla, längsta tid är dock sex år. Utbytet sker stegvis, så de nya och gamla färdtjänstkorten gäller parallellt under en tid. ▪

SL NOMINERAT TILL BEMÖTANDEPRIS

AB SL har av tre organisationer och en privatperson nominerats till Stockholms läns landstings Bemötandepris 2009.

Bemötandepriset är ett pris för initiativ som förbättrar bemötande och tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning.

SL arbetar sedan länge på olika sätt för att tillförsäkra människor med funktionsnedsättning delaktighet, tillgänglighet och en god service. Ett årligt pris är instiftat i syfte att lyfta fram goda exempel och förebilder i det fortsatta arbetet.

Juryn utser nu en vinnare och eventuella mottagare av hedersomnämnande av de 21 goda förslag, som inkommit avseende 18 verksamheter. Alla nomineringar är publicerade på Landstingets webbsida. ▪

– Särskilt bilister i Hammarby Sjöstad har svårt med synen, konstaterar hon. Där gäller det att vara fullt koncentrerad hela tiden.

Innan de första resenärerna stiger på klock-an fem har spårvägsföraren Annelie Thänne-gård kontrollerat lampor och bromsar, fick-lampor och brandsläckare i vagnarna. Den dagliga säkerhetsrutinen sitter i ryggmärgen. Om något inte fungerar byter hon vagn medan depåpersonalen löser problemen.

Morgonpigga Annelie kör både den popu-lära Tvärbanan och Nockebybanan, som är hennes egen personliga favorit.

– Nockebybanan är min barndoms spårväg eftersom jag växte upp i Olovslund. De gamla vagnarna tillhörde stadsbilden och jag kan sakna dem, även om dagens moderna vagnar är bekvämare, både för mig och för resenä-rerna.

Nyfikna papporHon började som konduktör när Tvärbanan in-vigdes år 2000. Då stod hon på perrongen och bjöd på bullar. Efter ett halvår tog hon steget in i förarhytten och där är hon kvar. Hon trivs med både resenärer och arbetskamrater.

– Vi har väldigt bra sammanhållning i det gäng som jobbar på ”utskift”, det är vi som kör de första turerna på dagen, säger Annelie.

Som spårvägsförare jobbar hon alltid till-sammans med en konduktör. Det är skönt att vara två även om de inte kan prata annat än vid raster och ändhållplatser. Konduktören och den synliga föraren uppfattas ofta som en

Malin Bernt tar sig utan problem in i bussen.

trygghet av resenärerna. Många vaneresenärer känner hon igen. Och de känner igen henne.

– De morsar och vinkar och vid ändhållplat-serna kommer det ibland barn som vill titta in i förarhytten. Eller om det kanske är deras pap-por som är mest nyfikna, ler Annelie.

Osynlig spårvagn?Även om Annelie gillar sitt jobb är hon inte nå-gon nostalgisk spårvägsentusiast . Hon är mer entusiastisk över utsikten.

– Soluppgång över Gröndalsbron är något alldeles extra. Dit åker många fotografer på våren.

En vanlig arbetsdag kör hon flera turer på båda banorna. Hon uppskattar kontrasterna. Den lugnare Nockebybanan med färre männis-kor men desto mer djurliv. Den mer hektiska Tvärbanan som kräver absolut koncentration eftersom där finns mycket annan trafik.

Annelie har aldrig krockat, men det har varit nära ibland och hon kan vara rejält trött efter en dag på jobbet. Ovana bilister, tanklösa gång- och cykeltrafikanter litar helt på att hon ska hinna stanna.

– Ibland undrar jag om spårvagnen är osyn-lig. Särskilt för bilister som pratar i telefon, sä-ger hon. Men det kan vara nervöst när föräldrar eller far- och morföräldrar inte har koll på barn på perrongerna. Gång- och cykeltrafikanter är så oskyddade. ▪

NOTISERFoto M

aria Marteleur

13550_HR4_2009.indd 19 2009-11-27 13.26

20 HELA RESAN

VAR DAGS ARBETE

Viola ordnar en bra start på resan– Men jag blir ledsen när jag ena dagen jobbat hårt för att göra en busskur fin för att nästa upptäcka att allt slit var förgäves.

Text och foto Per Westergård

Men arbetet är hårt. Totalt har Viola ansvar för att sanera klotter, tar hand om skadegö-relse och se till att all nödvändig information finns på plats på ”hennes” 430 hållplatser inom Huddinge och Botkyrkas trafikområde. För att klara uppgiften kör hon varje dag en slinga på omkring 15 mil.

Jobbet är mer än trafikinformationAtt kliva upp i ottan är självvalt, men är något hon kan göra eftersom hon själv får bestämma när hon ska jobba. Och efter elva år på jobbet har hon arbetsledningens fulla förtroende. De vet att Viola kan sitt jobb och att hon gör det med stor noggrannhet.

I arbetsuppgifterna ingår allt från att lyfta de tunga betongblock som behövs när en tillfäl-lig hållplatsstolpe ska placeras ut till att göra busskurer sommarfina. Värst är att tvingas ta rätt på spyor och intorkade ägg. Trots slitet tar Viola sig an sina uppgifter med ett ovanligt gott humör.

Men inte alltid. Plötsligt hörs en tung suck från förarplatsen i lastbilen, Violas skarpa blick har redan på långt håll noterat att den bänk som hon nyss målade om nu är full av klotter igen.

– Det kan inte hjälpas, jag blir lite ledsen när en hållplats som jag ansträngt mig för att göra fin omedelbart blir förstörd igen. Och jag hål-

Krossade glasrutor, klotter, smutsiga bänkar. Viola Wallgrens jobb är mer än tidtabeller och trafikinformation.

Arbetsdagen börjar vid sju, men Viola Wall-gren kommer oftast till Swebus garage i Bot-kyrka vid fyra. Och hon gillar, för det mesta, det hon gör.

– Busshållplatserna är mitt liv, säger Viola med ett hjärtligt skratt.

13550_HR4_2009.indd 20 2009-11-27 13.26

HELA RESAN 21

ler ofta tummarna, när jag kommer till ett om-råde där det för tillfället är stökigt, att ingen har gett sig på mina skötebarn.

Tacksamma ungdomarRiktigt glad blir hon däremot när resenärer kommer fram och tackar henne för att hon or-kar.

– Jag får ofta frågan hur jag kan klara ett så tungt jobb. Men det är inga problem, jag klarar det mesta. Och ska jag lyfta betong klumpar tar jag min lilla lyftkran till hjälp.

För Viola är det viktigt att värna om resenä-rerna, är hennes hållplatser rena och fina får de en bra start på resan. Hon drar sig inte heller för att hjälpa dem lite mer handgripligt. Som den gången när hon fick dagens ros för att ha skjutsat en kille som missat bussen till när-maste pendeltågsstation.

– I det här jobbet gäller det att aldrig ge upp. Om vi lämnar kvar lite klotter på en busskur kommer det snart mer. Så länge vi kämpar för att hålla dem rena har vi en möjlighet att hålla åtminstone jämna steg med dem som bara vill förstöra.

Sommarsäsongen är bästMest stöd får jag av alla ungdomar, de kommer ofta fram och säger att de inte kan begripa var-för andra förstör.

Just nu är det inte så illa med skadegörelsen i Violas distrikt. Trots det hittar vi på en kort stund två kurer där glaset nyss var i ett stycke, men nu ligger i tusentals skärvor på marken.

Lättast är jobbet på sommaren, tycker Viola.Hon tycker om att komma upp tidigt och se natur en vakna. Värre är det på vintern när plog-bilarna har fyllt varenda busskur med snö.

Viola avverkar uppemot 14 – 15 mil när hon åker runt till ”sina” busshållplatser under en arbetsdag.

– Då är det bara att plocka fram skyffeln och börja skotta. Överallt.

Utan jobb verkar Viola aldrig vara, hittar hon inget annat klättrar hon upp på busskurerna för att putsa toppskylten.

– Alla som jobbar med att hålla våra håll-platser rena och fina gör ett fantastiskt jobb, säger Ulf Ravander, projektledare på Swebus, numera Nobina. Men ju bättre de är, desto mindre märks deras ansträngning. ▪

13550_HR4_2009.indd 21 2009-11-27 13.26

22 HELA RESAN

Att åka kommunalt i Berlin är som att resa genom Europas samtidshistoria. Då menar jag inte bara att Berlin är en stad som upplevt två världskrig, nazisttiden 1933 – 1945 och efteråt, den östtyska DDR-diktaturen. Utan också att det är en läcker mix av folk, utseenden och klädstilar på tåg och bussar.

I Berlin kommer fyrtio procent utifrån. Inte bara från andra delar av Tyskland utan precis som i Stockholm från världens alla hörn. Fast här talar alla gärna landets huvudspråk, så man behöver inte känna sig dum om man inte är perfekt på tyska.

Man känner inte heller samma sociala spän-ningar och trista generationsskillnader. Det hän-der att en farbror i kostym med väst pratar bort en stund mellan två stationer med en kille i trasiga jeans som säljer Gatsoparen, Berlins motsvarig-het till Situation Stockholm. När jag åker hem sent är jag aldrig rädd.

Sedan ett år tillbaka bor och jobbar jag i Berlins hjärta, i stadsdelen Mitte, som fram till murens fall den nionde november 1989 låg i Östberlin.

Om jag tar tunnelbanan passerar jag stationer som var stängda för passage-rarna mellan 1961 och 1989. Tågen for bara för-bi! Jag kliver av vid statio-nen Friedrichstrasse, nära Checkpoint Charlie, den berömda passagen mellan öst och väst. Det är svårt att inte tänka på alla som blev skjutna av gränsvakterna när de försökte fly.

Kommu ni ka tion erna i Berlin är världsberömda. Och tidiga. Redan 1902 anlade man sin U-Bahn, tunnelbana, som nu har 10 linjer med 173 stationer.

KRÖNIKAN

Ebba Witt-Brattström är professor i litteraturvetenskap vid Södertörns högskola och Dag Hammarsköld-professor vid Humboldtuniversite-tet i Berlin.

Ebba Witt-Brattström, professor och författare.

En resa genom samtidenGästkrönikör Ebba Witt-Brattström Foto Sara Mac Key/Norstedts förlag

S-Bahn, som betyder stadståg, började köra re-dan 1882 och har i dag 166 stationer. Det är näs-tan aldrig fullt på tågen eftersom det ”fattas” en miljon människor i den här staden. Vill man åka spårvagn får man göra det i öst, för i Västberlin la man ner spårvägsnätet 1967 för att bilarna skulle komma fortare fram. I Östberlin däremot finns 21 linjer att välja på. Mångfalden av kommunikatio-ner är det enda ”negativa” med Berlin.

Varje morgon måste jag bestämma mig: ska jag ta U-Bahn eller S-Bahn till jobbet. Båda är lika ro-liga att åka. Med S-Bahn ser jag mer, för den åker högt på viadukter och eftersom jag bor i Charlot-tenburg i väst och ska till östra Berlin får jag se staden vakna.

Å andra sidan är U-Bahn en upplevelse, för var-je station är historisk. När det i höstas blev kris med inställda tåg för att den unge S-Bahn-direk-tören hade låtit hela nätet förfalla, sånt händer här också, började jag ta U-Bahn. ”Min” tunnel-banestation heter Deutsche Oper, Tyska operan, och är pistaschgrön med järn bänkar av växtlik-nande slingor, högsta mode 1906. Den är skapad av den svenska arkitekten Alfred Grenander som ritade sjuttio tunnelbanestationer i Berlin.

Jag minns min första arbetsdag. Lite nervös måste jag ha varit, för när jag klev på S-Bahn hade jag glömt att stämpla min biljett på perrongen. Det finns inga spärrvakter här, man köper biljett i automat, men folk är så solidariska så de plankar inte. Däremot händer det att folk tigger använda biljetter – de gäller nämligen i två timmar!

Där satt jag i godan ro och tittade hänfört ut över Berlin som svischade förbi i morgonsolen. Plötsligt tornade två kontrollanter upp sig. Vilken dålig start på mitt nya liv! Men killarna var hyggliga, de såg ju tantens biljett och när jag på snubblande tyska förklarade att det var min första dag log de snällt och sa att när tåget stannade nästa gång skulle jag springa ut och stämpa biljetten. Det gjorde jag, och nu glömmer jag det aldrig! ▪

13550_HR4_2009.indd 22 2009-11-27 13.26

HELARESAN23

NOTISER

PendeltågsstationSollen-tunavarrättsvariförranumret.Avovanligtmångainskickadesvardrogstregladavinnare.

Mia Rudert (Busslink), Jaako Toivanen (Stock-holmståg) och Klas Sevelin (Arriva) belönas med vardera två bio biljetter. ▪

Foto Jan E SvenssonFoto Jan E Svensson

Foto Melker Larsson

Tävling: Var är bilden tagen?Skicka svaret till AB SL, Hela resan, 105 73 Stockholm senast 29 januari 2010 eller mejla till tidningen@sl.se. Ange namn, adress och vilket företag du arbetar på. ▪

PENDELTÅGENFÅRNYTTSIGNALSYSTEM

Pendeltågens trafikstyrningssystem, Automatic Train Control, ATC, anpassas till övriga Europa. Det beslutade i november SLs styrelse.

Bakgrunden är dels att EU givit direktiv om en gemensam signalstandard för tåg i Europa, ERTMS, European Rail Traffic Management System. Dels att Banverket beslutat införa ERTMS i Sverige i både befintliga och nya anläggning-ar. För SLs del betyder det att pendeltågen måste uppdateras med ERTMS-ut-rustning ombord precis som bland annat Citybanans spår utrustas enligt samma standard.

Några av fördelarna med denna signalstandard är förbättrad kapacitet på banan och högre driftsäkerhet. ▪

LIDINGÖBANANLEVERVIDARE

En överenskommelse mellan SL och Lidingö Stad ger nu klartecken för Lidingöbanan att leva vidare. SLs del består i att modernisera banan, bygga nya plattformar, införskaffa nya fordon och bygga om en depå. Allt till en kostnad av 800 miljoner kronor. På Lidingö Stads lott faller att rusta upp – och bekosta – Gamla Lidingöbron och ge SL motsvarande kostnaden för ett nytt fordon, 30 miljoner kronor. Behovet av en god och effektiv kollektivtrafik med Lidingön ökar stadigt, framför allt den södra delen.

Nu har Dalénum, före detta AGA-området, dessutom fått en ny detaljplan som gett Lidingö Stad möjlighet att bland annat bygga 1 000 nya lägenheter, 50 000 m2 kommersiella lokaler samt en ny skola. I överenskommelsen ingår även markbyten som ger SL möjlighet att anpassa AGA-depån för nya fordon, bussar och på sikt fordon till Spårväg City.

Spårväg City ska i framtiden kunna länkas ihop med Lidingöbanan från Hornsberg på Kungsholmen till Gåshaga på Lidingö. Men än är inget beslut fattat om detta. Upprustningen av Lidingöbanan beräknas ta maximalt två år och påbörjas 2012. ▪

TÄNKSPÅR–KÖRBUSS

När kommunerna växer, men det saknas spår förbindelser. Vilka alternativ finns det då att erbjuda bra kollektivtra-fik? SLs styrelse beslutade i november att SL ska genomföra en förstudie om så kallad BRT, bus rapid transit, i Stockholms län under 2010.

BRT ger både högre kapacitet och snabbare resor än vanliga stadsbussar. Detta bland annat tack vare genomgående körfält med raka tydliga linjesträck-ningar, signalprioriteringar och relativt långa avstånd mellan hållplatserna. Körfält för BRT kan även samutnyttjas av stombussar och på sikt skulle de kunna konverteras till spårtrafik.

Förstudien är tänkt att omfatta en BRT-korridor med sträckningen Värmdö – Nacka – Stockholms city – Solna – Danderyd – Täby – Arninge. Här skulle kundnyttan bli stor då exempelvis sträckan Danvikstull och Stadsgårdsleden är den sträcka som har flest antal bussresenärer i länet, cirka 60 000 per dygn 2007. Skurubron och E18 förbi Mörby är två andra tunga passager med drygt 30 000 bussresenärer ett vinterdygn. Det kan också bidra till att avlasta tunnelbanan något på den hårt belastade sträckan Slussen – T-Centralen. ▪

Sökes: Har du bilder eller minnen från tunnelbanan?Stockholms tunnelbana blir 60 år 2010. Det ska vi fira med ett specialnummer. Har du bilder, skicka dem till AB SL, Hela resan, 105 73 Stockholm senast 4 februari 2010 eller mejla till tidning-en@sl.se. Ange namn, adress och telefonnummer. ▪

Intressantläsning?InföravstängningenavT-CentralenochKungs-trädgårdenförarbetenmedCitybananfannssärskildatidtabellerförersättningstrafikenmedbuss.

HR4-2009 23 2009-11-30 16.37

Familj: Katterna Siden och Sammet. Det bästa med jobbet: Det bästa är nog kamratskapen. Vi är som en stor syskonskara. Det är klart att vi kan ryka ihop men vi blir alltid sams och innerst inne gillar alla varandra.Det svåraste med jobbet: Att planera arbetet så att vi inte behöver arbeta övertid. När arbetsdagen är slut längtar jag hem.Gör helst på fritiden: Jag är en riktig hemmagris som gärna sitter och filosoferar vid köksbordet, eller framför datorn och leker eller gör nytta. Och så tycker jag om att gå på opera.Drömmer om: Det mesta rullar på. Jag vet inte om jag har någon direkt dröm, men jag har en vision. När jag går i pension skulle jag vilja ha råd att flytta tillbaka till Norrköping där jag är född.

Text Lisa Thorsén Foto Hans Ekestang

Du är reparatör, vad gör du då?– Jag lagar tåg! Framför allt sysslar jag med förebyggande underhåll för att tågens trafik- och driftsäkerhet alltid ska vara hög. Jag brukar säga att vi ligger mitt emellan bilprovningen och 1 500 mila-servicen, om man ska jämföra med bilar. Fast ett tåg kontrolleras oftare. Var femte vecka, efter 12 000 kilometer, tar vi in tågen för översyn. Roslags tåg har 32 kompletta tågsätt och 29 av dem är ute i trafiken dagligen.

Hur ser dina arbetsdagar ut?– Vi börjar dagen med ett kort möte 6.45. Runt klockan 8.00 får vi in tåget, ibland får jag hämta det vid Östra station. Vi tar in ett tågsätt bestående av tre vagnar åt gången. En översyn tar en hel dag i anspråk för fyra-fem man.

– Vi kontrollerar allt som man kan kontrollera – kablar, reläer, fönster, vindrutetorkare, underrede, tak – efter ett särskilt system. Om något är trasigt lagar vi det, ibland kanske vi behöver mer än en dag. Sedan ska all teknisk dokumentation lagras i databasen Maximo. Sådan teknisk dokumentation arbetar jag också ganska mycket med, liksom med att skriva instruktioner för de olika arbetsmomen-ten.

Här står det att du ska kontrollera ”metacon-tryck”. Vad betyder det?– På lättbegriplig svenska säger vi ”fläskvåg”. Metacontrycket påverkas alltså av hur tungt lastat tåget är.

Händer det att ni hittar märkliga saker vid över-synen?– Jo, en gång hittade jag ett bildäck fastklämt under ett tåg som hade varit inblandat i en olycka. Men det var ett undantag. Om tågen varit inblandade i olyckor ska de vara sanerade innan de kommer hit.

Hur länge har du arbetat inom SL-trafiken?– Jag började som konduktör på Roslagsbanan 1986. Sedan blev jag förare 1989 och sedan 2000 har jag arbetat här på Mörbydepån.

Vad gjorde du innan dess?– Då var jag frilansmusiker, klarinettist, och spelade klassisk musik. Men jag tröttnade på det och sökte mig till järnvägen.

Ingen tunnelbana för dig?– Nej, nej! Järnvägen är något helt annat än spår-vägen, som jag kallar den. Inom järnvägen finns mycket mer charm och tjuskraft. Jag vet egentligen inte riktigt varför jag känner så. Kanske är det något med järnvägens storslagna historia.

– Och så finns det något familjärt över järnvägen. När man jobbade som konduktör och förare blev man nästan lite halvkänd. Om man hade varit sjuk en vecka och sedan gick ut i Vallentuna kunde folk komma och fråga vart man hade tagit vägen.

Hur skulle du beskriva järnvägsfolk?– Mycket kamratliga och konservativa. Inte politiskt, utan på det sättet att allt ska vara som det alltid har varit. Vi gillar inte stora förändringar.

– Det finns en skröna, kanske mest en rolig histo-ria, som säger att om man har två toaletter på en arbetsplats vid järnvägen och plötsligt måste byta lås på den ena, och det låset kanske är modernare, då köar alla till toan med det gamla låset. Den sor-tens konservatism.

Hur reser du när du ska på semester?– Oftast inte så långt. Men om jag hamnar någon-stans där jag har chans att titta lite närmare på tåg så gör jag det. Tåg fascinerar alltid. ▪

ABStorstockholmsLokaltrafikMarknad/Kommunikation105 73 Stockholm

Avs

STEFAN JACOBSON PÅ ROSLAGSTÅG, MÖRBYDEPÅN

13550_HR4_2009.indd 24 2009-11-27 13.28