Rabies

Rabies kommer från djur.

Rabies (även lyssa eller vattuskräck) är en virussjukdom hos varmblodiga djur, som till exempel hund, räv eller blodsugande fladdermöss.

Smittan sprids genom bett av eller kontakt med pälsen på smittat djur. Rabies kan även överföras till människor, vanligen genom hundbett eller sårkontakt av päls. Virusangrepp på hjärnan ger bland annat mentala störningar, ibland

raserianfall. Det tillstöter kramper och förlamningar, med svårigheter att svälja ("vattuskräck", hydrofobi). Inkubationstiden är ofta flera månader.

Patienten dör när de regioner i hjärnan som reglerar andningen drabbas. Det finns idag ett effektivt vaccin utvecklat mot rabies, vilket ges i förbyggande syfte till utsatta yrkesgrupper. Om vaccinet ges tidigt till infekterade individer kan sjukdomsförloppet stoppas. Det första effektiva vaccinet gjordes av Louis Pasteur 1885.

Rabies kan orsakas av flera olika så kallade neurotropa virus, varav de flesta tillhör familjen rhabdoviridae. Sjukdomsförloppet börjar med att virus,

som ofta överförts via bett, infekterar och förökar sig i människokroppens vävnader. Viruset når till slut fram till det centrala nervsystemet via perifera motoriska nerver, vilket ger upphov till encefalit – hjärninflammation – samt de traditionella neurologiska symtomen som är associerade till sjukdomen.

Vid primalakulär rabies angriper viruset direkt efter smittan det centrala nervsystemet, vilket gör att personens prestationsförmåga ökar genom att personens nervsystem skickar ut flera nervimpulser än vanligt till kroppsdelarna. Personen får också en ökad hårväxt, detta tror man ledde till myten om varulvar.[källa behövs]

Världshälsoorganisationen uppskattar antalet humanfall per år till mellan 30 000 och 70 000, de flesta i U-länder.

Av: Emil: Hallerstedt